Man vet att man håller på att bli galen när man tar mystiska ansiktslösa varelser man drömmer om på allvar.

Flera nätter nu har jag drömt att just de här ansiktslösa sakerna stått runt mig i en ring, mässandes:
"You're not IB material you should go samhäll... You're not IB material you should go samhäll... You're not IB material..."

Paranoid som jag är tar jag dem givetvis på allvar och spenderar en halv dag genom att hälsa på en samhällsklass (dessutom har jag handen på foten funderat på om jag inte passar bättre där än på International Baccaularate, prestigefullt som det är. och jag som inte ens är säker på att jag kan stava International Baccaularate rätt.).

Det kändes som en icke-önskad tripp tillbaka till högstadiet. Jag vet inte varför. Jag blev blyg och glömde bort vad jag hette. (Det var nog därför.)

Åh. Man vet att man håller på att bli galen om man glömmer bort vad man heter.

Kanske har de mystiska varelserna rätt. Kanske är jag inte IB-material. Kanske har jag bara tolkat drömmen fel. Kanske är bara drömmar något vetenskapligt, och inte flummigt om undermedvetet som jag tror. Kanske heter jag inte "Eee...lla? Elin?".
Jag vet dock säkert att jag inte är samhällsmaterial.

Låt mig skriva om det där. Jag vet dock säkert att jag INTE är samhällsmaterial.


Jag är inte natur- medie- estet- eller något praktiskt material heller. Jag befinner mig i en dead end. Jag ska göra min egna linje. Oh yeah.