Berlin.

Vi gör ett nytt försök.

Jag skrev precis ett trevligt litet inlägg om min resa till Berlin, men eftersom jag och min dator hatar varandra väldigt mycket, blev inlägget raderat då min dator bestämde sig för att internet skulle lägga av.
Jävla skitdator.

Här sitter jag alltså med en packad resväska jämte mig, skrivkramp i fingrarna, teknikilska (ny term), samt en obeveklig beslutsamhet att få mitt inlägg färdigt innan jag far iväg till BERLIN.

Min eufori över denna resa når inga gränser. Jag var så uppspelt föregående dag att jag bakade blåbärsmuffins och citronpaj (sistnämnda blev mindre lyckad då jag inte följde receptet korrekt) trots att mina kulinariska talanger inte är något att skryta med.
(Det närmsta jag kan komma att skryta över att ha åstadkommit något i köket, var den gången jag återupplivade en elvisp. Fråga mig om händelsen någon gång, så blir jag en lycklig kvinna.)
Anledningen till allt bakande är att jag vill uppnå en sockerkick innan jag kliver ombord på färjan, så att jag på något mirakulöst sätt kan glömma det faktum att jag befinner mig på en färja.
Varför? Jo, jag hatar allt som har med båtar att göra.

Min första plan var att packa ner en upplåsbar krokodil, så att jag hade något att flyta på om färjan bestämde sig för att sjunka. Denna planen gick i stöpet då jag insåg att jag inte har någon upplåsbar krokodil.

Tack och hej på en stund. Jag har en kulturell stad att besöka.