stock

Idag är det precis en månad sedan som jag lade mig att sova första natten i Italien, efter en middag då jag med hjärtat i halsgropen suttit och petat ut bitar av korv i min mat för att försöka kunna äta något av resterna, på en stenhård madrass i ett litet rum jag delade med två andra personer.
Jag kunde hursomhelst inte äta mycket, inte efter allt flygande och flygtider och brittiska personer som hjälpte mig hitta rätt gate och hetsinhandlande av dofter och bagagepanik och bilar utan bälten och flygplatser och nervositet.
Den natten sov jag som en stock.



(fast stockar sover egentligen inte. de är avhuggna träd. dött material. men det har förstås ingen tänkt på.)