Ända sedan jag fick se valresultatet har jag haft fast den där tanken på att man kanske skulle bli politiker och försöka göra något åt saken istället för att bara lägga en enda liten röst på sitt favoritparti, och engagera sig istället.
...jag ska bara lära mig lite mer om politik först. Ty nu är jag fast i idealismens sköna gungande vagga, där man lugnt och skönt vaggas till ideologin man älskar högt, utan att kunna argumentera för den.
Så, du som läser detta denna kväll kommer att veta att om tio år är jag en högt uppsatt politiker med retorik, argument och allt som hör därtill. Det är vad vi alla (kanske inte riktigt alla) hoppas på i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar