Erkännande: jag gillar lagom enkla saker. Jobbigt är det att tråckla sig igenom en galet lång text om kor som egentligen handlar om symboliken: det gudomliga (ja, jag talar om Merabs Skönhet, nu har vi kommit underfund med det). Ännu jobbigare att sitta igenom en 100 minuters lång fransk film om en kvinna som botas från MS där skådespelarna säger ungefär en mening varannan minut.
Ge mig Brontë, ge mig Atwood, ge mig Miller, ge mig vadsomhelst förutom alla dessa kvasiintellektuella anspelningar på djupare mening som finns i kufiska halvstumma filmer.
Tacka vet jag Miazaki. Enkelheten hos karaktärerna och inom handlingen är det underbaraste jag vet. Hur människorna i hans filmer (eller vad det nu kan tänkas vara för varelser) anpassar sig till situationer med mod och lycka, det är genuint (haha! jag skrev genuint.) vackert. Jag vill ha mer sådant.
Synd bara att jag sett i princip varenda en av hans filmer som går att få tag på i Sverige. Vad ska jag ta mig till nu?
svar: se om Spirited Away och Det Levande Slottet tills jag kan alla japanska repliker utantill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar