Jag gav upp hoppet om att kommersiell (förlåt, nu använder jag det ordet som ett skällsord och låter därmed pretentiös. Förlåt, nu ursäktar jag mig själv.) bio kunde vara något bra då den visade Snabba Cash året det kom ut i två månader och fullkomligt ignorerade att visa godbitarna Norweigan Wood och Taking Woodstock i min stad.
Jag har tydligen en viss fascination för träd i samband med filmtitlar.
I år har det vänt. Jag har fullkomligt vräkt mig i biobesök. Harry Potter (åh, Luna Lovegood), Niceville, och senast igår En Dag. Mycket fin film. Jag grät floder. Anne Hathaway passar i alla frisyrer. Det var inte därför jag grät floder ut Themsen och Donau...
Vräkandet av biobesök hade blivit ännu större om stadens biograf bestämt sig för att visa Jane Eyre. Åh. Jane Eyre. Jag får en nostalgisk kick och minns tillbaka då jag läste den två gånger på raden, femton år gammal, tryggt nedsjunken under mina lakan med hjärtan på.
Tålamod är en dygd. Jag väntar tills Jane Eyre kommer ut på hyrfilm. Då jäklar ska jag se den två gånger på raden, nedbäddad under mitt lakan med hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar