Så är påsken kommen och förbigången. Ingen vet vad påsken handlar om. Alla går bara runt i sina små söta påskakärringadräkter och får sockerkickar och tigger godis och målar kycklingar och äter kycklingar och låtsas att de är rädda för Blåkulla. Men nu är det ju inte det påsken handlar om, eller hur? Man ska inte besudla helgers egentliga innebörder.
Nej, påsken handlar för fan om Norrland. Om skidor. Om snö. Om kärleken till allt detta, och till norrländska dialekter, till att tränga sig före i liftkön, till uppstudsiga (vilket är ett underbart ord, för övrigt) personer som åker på en i backen, vars hyfsnivå inte sträcker sig nog till att vända sig om och be om ursäkt, eller åtminstone ge tillbaka staven.
Den handlar om att ligga utomhus i strålande sol på snö och läsa Tennessee Williams (eller någon annan slumpmässig amerikansk manusförfattare), om Ben&Jerry, om tågförseningar och om naturgodis.
Att det ska vara så svårt att förstå.
