Bokslut.

(nej, Syster, inget av det som jag skriver nedan är någon som helst metafor för Slutet. Jag lovar! Jag har inte ens vågat läsa den...)

Något av det mest destruktiva som finns är bokslut.

Särskilt långa bokserier.
Man har lagt ner sitt hjärta och sin själ på en serie böcker, och helt plötsligt tar de bara... slut.
Det är lite som ett krig. Ett väldigt diffust krig.

Jag menar, här har man sett karaktärer växa framför sina ögon, man har sett hur de utvecklas (och man har givetvis blivit oerhört bokförälskad i dem) och helt plötsligt kan de bara - BANG! - bli förgiftade.
Eller varför inte råka spränga sig själva i luften med något av de konstiga avtagbara kroppsdelarna de hittat från påhittade djur?
Allt kan hända i SLUTET.
Och är det verkligen värt att läsa färdigt en bok bara för att inse att ens älskade karaktär har råkat ut för något förskräckligt öde?

Det är lite som att befinna sig på ett stort krigsfält. Allt knyts samman i SLUTET, allt klarnar upp.
Alla små detaljer och ledtrådar får plötsligt en mening, och med lite tur och list kan man listaut vad fasen den där blurriga delen i mitten är för något, det som man funderat på...
Man kanske har trott att det där blurret var en porslinelefant. Förutsatt att man har lite dålig syn och är lite halvt färgblind, så kan ju faktiskt den där elefanten i själva verket vara en förstenad ko.

Det kan vara oerhört skönt att äntligen få veta vad som har hänt på riktigt, men å andra sidan så är det ju SLUT sen. Det kommer inget mer. Allt är färdigt, klart, och där står man som en krigsveteran vid fältets SLUT och undrar vad fasen som hände, hur tog det SLUT så fort? Vart tog alla karaktärer vägen?
(Och vad i hela världen ska jag göra med den här gigantiska förstenade kon?)

Så. Med detta vill jag meddela att jag inte tänker läsa Slutet.
Det är helt enkelt bara alldeles för sorgligt att lämna ett fält där man följt striden sen man var tio år gammal.

Nej. Jag måste läsa den!
Eller inte.
Joo.
Eh...
Ambivalent, thy name is... jag.

(och Lemony Snicket är den bäste författaren of all time! I alla fall tycker jag det för tillfället.)