Saker.

Sitter just nu med ett stort skålformat glas med väldigt mycket hallonsylt och väldigt lite glass och funderar på ifall jag ska göra en stor grej av det faktum att jag vågar vägra Beach 09.
Men.
Det tänker jag inte.
På något sätt skulle jag känna mig fånig, lite som att på allvar påstår att det borde finnas en dag för alla som är nöjda singlar, i opposition mot Valentine's Day. Det blir lite fel.
Det blir liksom lite: "jaså, du har ingen liten partnerliknande sak att köpa billiga skräpsaker till denna dag i februari, du är bara AVUNDSJUK."

Eller i Beach-fallet: "Jaså, du har inte haft tid att träna och tröstätit Ben&Jerry en masse, och istället för att gå omkring och skyla dig och skämmas som oss normala människor tänker du nu vara bitter och håna oss som minsann gick till gymmet två gånger i veckan och hakade på alla nya, fina metoder som dyker upp cirka tre gånger per dag."
Så.
Inget "Våga Vägra Beach-09!".

Istället kan jag sitta och filosofera om trevligare saker (som inte inefattar strandkomplex).
Som The Basic Eight, en bok av Daniel Handler.
Trots förvirrande många karaktärer man ska hålla koll på, men som trots det inte dyker upp och att jag nu nästan är förtvivlad över vad som hända skall (vilket jag vetat sedan första sidan, det var oundvikligt) är det en bra bok.
Daniel Handler/Lemony Snicket kan helt enkelt skriva dåligt, ens om han försökte.

Nej, nu får det räcka med roligheterna. Jag ska sova och drömma om min Fantastiska Filmatisering.
Tack. Hej.