De tjugofem objekten på mitt skrivbord.

Ett episkt ögonblick i Vänner är då Phoebe, den sanningsenligt galna kvinnan, och med det menar jag galen på ett vackert sätt, sitter med sin gittarr, smeker dess strängar och delar med sig av sin ljuva stämma för caféet.

Just denna specifika gång sjunger hon om de sextiosex färgerna i sitt sovrum. Hon har alltså suttit sig ner på sitt golv (förslagsvis), räknat sina sextiosex färger och sedan skrivit ner dem i ett litet block, för att sedan låta New Yorks cafévärld ta del av denna information.

Enda problemet är att låten inte får spelas. Den är klippt så pass kort att man bara hör henne sjunga färgerna "fuschia" och "malva". Detta gör mig så fylld av melankoli varje gång jag ser detta avsnitt.
Låt henne fortsätta, låt henne börja, låt mig få höra denna onödiga information!

För att fylla ut melankolin i mig (som är här för att stanna), tänker jag nu skriva ett extremt onödigt blogginlägg i samma anda som Phoebes sång. Jag tänker lista upp vad som finns på mitt skrivbord, och varför de hamnade där.

Objekt nummer ett: EN LITEN LYKTA.
Hur den hamnade där: slarvighet är mitt mellannamn, och jag har givetvis glömt den där efter hajken. Som för övrigt var i början av oktober.
Bör för övrigt lägga till att den är trasig. Och att mitt mellannamn egentligen är Hannah. Jag använder mig av talesätt.

Objekt nummer två: ÅTTIO ROMANER FÖR DIG SOM HAR BRÅTTOM-BOKEN.
Hur den hamnade där: efter att jag duschat, och sitter iförd en stor violett handduk på min säng med genomblött hår och lika blöt hy, är jag svag för att läsa romaner som tidsfördriv innan jag torkat så pass mycket att jag vågar mig på att klä mig.
Såsom boken föreslår, är jag en upptagen kvinna, som mycket ofta har bråttom och är stressad, och har helt enkelt inte tid att sätta igång och läsa romaner.
Den hamnade förslagsvis på skrivbordet istället för på sängen då jag gick mot min divan för att klä på mig.

Objekt nummer tre: FEST I MUMINDALEN-DATORSPELET.
Hur det hamnade där: I min naivitet, som jag erkänner att jag har, tänkte jag att jag kunde spela detta, sena nätter, nätter då böcker inte längre tilltalar och då ensamheten gör sig påmind likt ett vargs ylande.
Men det funkade inte. Och den liknelsen jag precis kom med var det löjligaste jag någonsin skrivit, sen jag försökte skriva en pjäs om SailorMoon när jag var tolv.

Objekt nummer fyra: ETT PASS.
Hur det hamnade där: efter Berlinresan har jag gjort mitt bästa att packa upp sakerna jag en gång packade ner, men de allra flesta hamnar på skrivbordet.
Inte för att passet skulle tillföra något dåligt till skrivbordet. Det är faktiskt ganska underhållande. Jag ser ut som en styckmördare på rymmen på det.

Objekt nummer fyra: TVÅ TÄNDSTICKSASKAR.
Hur de hamnade där: jag, i likhet med andra människor, får mina små kleptomaniska infall. Det är inget att skämmas över.
Vidare förklaring kommer med nästa objekt.

Objekt nummer fem: EN BEGAGNAD ÖLFLASKA SOM NU ANVÄNDS SOM LJUSSTAKE.
Hur det hamnade där: otaliga intalelser att lite stearinljus på rummet skulle vara fint som omväxling.

Objekt nummer sex: EN LÅDA SUDDIGUM.
Hur det hamnade där: även en samlad kvinna som jag kan drabbas av suddigumsabstines ibland. Då kan det vara bra att ha en i sin närvaro.

Objekt nummer sju: EN TOM COCA-COLAFLASKA.
Hur det hamnade där: används för att vattna diverse växter.

Objekt nummer åtta: EN KAKTUS.
Hur det hamnade där: min tanke var att det var löjligt att ha objekt att vattna med, men inget att vattna. Särskilt när vattningsobjektet var en halvfull coca-colaflaska.

Objekt nummer nio: EN GENOMSKINLIG HJÄRTFORMAD MAGNETRAM MED TVÅ HÖSTLÖV I.
Hur det hamnade där: genom en tolvårings kreativitet.

Objekt nummer tio: TRE CHOKLADBITAR FRÅN CHICAGO.
Hur de hamnade där: en farmor, en farmors resor, samt en farmors givmildhet att dela med sig av dessa godsaker till sitt barnbarn. Som aldrig åt upp dem.

Objekt nummer elva: EN OANVÄND BIOBILJETT.
Hur den hamnade där: en moders givmildhet och en dotters hunger efter gratis biobiljetter. Samt någon form av tävling på ICA.

Objekt nummer tolv: EN CIRKEL I MATERIAL SOM LIKNAR FRIGOLIT.
Hur den hamnade där: ja, det kan man fråga sig.

Objekt nummer tretton: EN KOPP MED NÖDVÄNDIGHETER SOM PENNOR, SAXAR, TEJP, PENNVÄSSARE OCH NÄSSPRAY.
Hur den hamnade där: känslan av att ett skrivbord inte är komplett om inte skrivmateriel inte existerar på det.

Objekt nummer fjorton: EN LITEN ROSA LÅDA SOM ÄR ALLDELES FÖR LITEN FÖR ATT BEVARA NÅGOT I.
Hur det hamnde där: troligtvis något form av bejakande av sin kvinnlighet.

Objekt nummer femton: TVÅ ABSTRAKTA FOTOGRAFIER.
Hur de hamnade där: under en viss period av sitt liv, kan en ung kvinna sträva efter kreativitet. I många fall kan svaret på detta vara att ta flummiga fotografier och sedan redigera dem i photoshop. Numera används dem som bokmärken, och måste därför alltid vara nära till hands.

Objekt nummer sexton: MIKE OLDFIELDS SAMLINGSALBUM: BEST OF THE FOUR ELEMENTS.
Hur det hamnade där: genom ren kärlek till Mike Oldfield. Må hans skivor alltid vara nära mig.
Alltid.

Objekt nummer sjutton: DATOR OCH DATORTILLBEHÖR.
Hur de hamnade där: industrialisering, skulle jag vilja påstå.

Objekt nummer arton: LAVENDEL I EN STOR GLASBURK.
Hur det hamnade där: återigen, genom en vilja att bejaka sin kvinnlighet. Och en glasburk, oavsett innehåll, är livsnödvändigt för alla skrivbord.

Objekt nummer nitton: FEM GLASÖGON MED FELINSTÄLLD STYRKA.
Hur de hamnade där: stor envishet, och en samlares välvanda blick för vackra glasögon i diverse secondhandbutiker.

Objekt nummer tjugo: FINLANDS NATIONALEPOS.
Hur det hamnade där: Don Rosas mästerverk, samt en hel del inre nördighet som vill släppas ut i det fria.

Objekt nummer tjugoett: EN NYCKELRING FRÅN TV4.
Hur den hamnade där: troligtvis en familjemedlems omtänksamhet och tro om att jag skulle vilja ha ett sådant objekt.

Objekt nummer tjugotvå: FÖR GAMMAL HUDKRÄM.
Hur det hamnade där: glömska, och en naiv tro om att jag någonsin skulle använda något sådant för att förgylla min hud. Fukta den. Glädja den.
Min hud blev dock besviken när jag, efter att ha använt den cirka tio gånger, inser tre år efter mitt inköp, att den luktar ruttet.

Objekt nummer tjugotre: EN FUL PLÅTBURK MED COCA-COLAMOTIV.
Hur den hamnade där: ren köplust och, förvaring av kortspel.

Objekt nummer tjugofyra: ETT PAR ÖRONSKYDD I ULL.
Hur de hamnade där: ja, du. Inte vet jag.

Objekt nummer tjugofem: EN BARBIEDOCKA MED SPRETANDE ARMAR OCH BEN.
Hur hon hamnade där: ren förvirrning. Gissar jag.





Och med detta avslutar jag alltså mitt inlägg. Mina slutsatser om saker och ting är oftast abrupta och korta. Så blir även denna.
Farväl, och tack för din tid.