Dessa tre utdrag ur konversationer involvevar mig och en viss vän till mig vars namn börjar på M. Vi har en tendens att bli morbida med varandra lite då och då av okända skäl.
#1.
Jag: Nää. Nu räcker det. Jag går och hänger mig i min trädgård. (Observera att jag vid det här tillfället var desperat. Och sarkastisk.)
M: Det går inte.
Jag: Jo.
M: Nä.
Jag: Jo.
M: Du har ingen trädgård.
Jag: Just det. Jag struntar i det.
---
#2.
Jag (går armkrok med M): det här passar sig inte.
M: Jo, då.
Jag: Nä. För du har röd jacka och jag har lila. Det skär sig något fruktansvärt.
M: Det är därför vi håller ihop.
Jag: Vi skär oss.
(det enda roliga med detta var att vi sekunden efter jag sagt det skrattade tills vi båda inte längre kunde inhalera.)
---
#3.
M: det var lustigt, han som jag bor inackorderad hos snarkade inte alls inatt.
Jag: Han dog säkert.
M: Nä, det tror jag nog inte.
Jag: Jo, då. Inget förnekande nu.
M: Men jag åt ju frukost med honom imorse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar