Jag läste Mörkrets Hjärta i tjugo minuter.
Sedan somnade jag.
Vaknade en halvtimme senare.
Bestämde mig för att ge boken en paus. Man tar ju pauser ibland för att tillåta sig att andas ut, tänka på sin tid tillsammans, kanske utbyta saliv med andra under tiden, för att sedan vältra sig i desparation och återgå till sin förra.
Så jag läste Mökrets Hjärta i tjugo minuter till.
Och somnade igen.
Och vaknade igen efter en halvtimme senare.
Detta irriterar mig, då jag vet att jag gillar boken. Jag gillar att drunkna i beskrivningar och långa utläggningar om småsaker som är stora ändå.
Likt förbannat somnar jag ändå. Och drömmer återigen om köttfärs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar