Vad är det för något som får oss människor att ständigt vilja se oss för vilka som fått alldeles för mycket uppskattning? Kan man få för mycket uppskattning, och vad är det som bestämmer det?
Rent antropologiskt satt jag och grunnade på det ett tag. Och kom sedan på att det med all säkerhet hade med lite gammalmodig lagomsjuka att göra. Internationellt spridd lagomsjuka.
För att, så fort någon lyckas skriva en bok som lite väl många tycker om, som lite väl många hyllar på sin inte särskilt lästa blogg och som det talas lite väl mycket om, ska plötsligt några enstaka personer frenetiskt babbla om att personen är överskattad. Och innan vi vet ordet av det, har en del storögda "jag gör allt som alla häftiga människor säger"-kids övergett sina favoritförfattare och söker nu nya, på någon sajt på det här intranätet för socialt acceptabla författare. De andra är nu bortglömda.
VAD ÄR NU DETTA.
Finns det en möjlighet att en person kan få alltför mycket uppskattning? Möjligtvis (STIEG LARSSON! var bara tvungen att få det ur mig...), men snälla någon, är verkligen smått fåniga listor på överskattade författare något att hänga upp sig på - jag menar, de underskattade författarna då? Var är dem och varför finns inte de med på någon lista som man storögt och villigt kan följa?
Så jag påbörjar nu ett mission för att finna underskattade författare och få dem i rampljuset. Hur nu det ska gå till, vet jag inte än. Men vänta bara!
Jag lägger till en bild på ett hjortron här, för att jag nämnde det innan i texten, och för att det är en galet underskattad frukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar