chokladkakor

Får jag höra att Sahlin är den som fördrev de rödgröna i fördärvet en gång till, med hennes svala sätt och oförmåga att föra sig bland folk ordentligt (och den där jävla chokladbiten för extremt länge sen), tänker jag bittra till ordentligt! Inte för att det skulle vara fel, utan för att människor har så rätt.
Man väljer helt enkelt mannen som ser ut som en så kallad mysfarbror med sina hundögon och löften om låga skatter framför en kvinna som man tycker verkar lite "otäck och sval" som enda argument.
Det här är vad folk skulle vilja ha som statsminister ifall de fick välja: en lagom mysig jultomte. Strunta i ifall han refererar till svårt sjuka människor och kallar hela Sveriges befolkning "mentalt handikappad", så länge han GUD FÖRBJUDE inte köper en ynka chokladbit för skattepengar.
Personvalsapproachen har snart gått till den överdrift att vi istället för att välja statsminister utlyser skönhetstävlingar om saken.

Helt seriöst.

Jag gillar åska. Gillar när det blixtrar till och himlen är alldeles mörk.

mitt inre väsen:









Det är hattifnattar, om du inte ser det!

vad jag roar mig med nuförtiden

Göra otaliga Spotifylistor i pluggpauser. Mitt senaste mästerverk.
Moving to Montana
Genesis är för övrigt livets band. Jag kom fram till det i förrgår, eller om det var dagen innan det.


(om du undrar varför mina fötter är med, är det helt enkelt för att fötter saknar plats i samhället. jag lyfter alltså fram deras funktion och hyllar dem lite extra på det här sättet)

politik

Ända sedan jag fick se valresultatet har jag haft fast den där tanken på att man kanske skulle bli politiker och försöka göra något åt saken istället för att bara lägga en enda liten röst på sitt favoritparti, och engagera sig istället.
...jag ska bara lära mig lite mer om politik först. Ty nu är jag fast i idealismens sköna gungande vagga, där man lugnt och skönt vaggas till ideologin man älskar högt, utan att kunna argumentera för den.

Så, du som läser detta denna kväll kommer att veta att om tio år är jag en högt uppsatt politiker med retorik, argument och allt som hör därtill. Det är vad vi alla (kanske inte riktigt alla) hoppas på i alla fall!

xenofobi

Okej, så valet fick mitt hjärta att gå i tusen bitar och känna enbart negativa känslor gentemot den svenska politiken vi har idag.
Det var det jag tänkte säga. Känns som ett kallt uppvaknande, lite som att bli slängd i en isvak.

filifjonk

"Jag drömde att jag fick en massa nya släktingar. Det vore hemskt! Just när jag blivit av med de gamla!"
citat Filifjonkan.
Jag läser muminsagor till min Extended Essay. Livet är gott ibland.

Jag lyssnar på Säkert! på Musikguiden på (i?) P3 (samtidigt som jag pluggar psykologi). Temat är grinande. Jag väntar med spänning på att tårarna ska rinna ner, antingen från mina ögon eller hennes. Hittills har inget sådant hänt,

Och förresten har Säkert! en låt som heter Rotary. Den handlar om att låtsas vara någon annan, ungefär som jag på resan (politiskt alltså).



Annars var det underbart, tackar som frågar.









Där är jag, i min blåa tröja. Syns det inte lite på mig hur jag vill styra upp det hela och säga: "Hi. Elin. Socialist."

It never rains in southern Belgium

Det här är Belgien. Jag minns inte så mycket av det. Jag har för mig att vi cyklade.
Fotografierna illustrerar höjdpunkterna.

















Foto ett: Café Kafka! Dit hann vi aldrig gå, så jag ska springa tillbaka till Brüssel enbart för en kopp svart kaffe där.
Foto två: the automium.
Foto tre: jag & mina vänner från Frankrike/Rumänien delade på en ätbar chokladkamera. Den godaste kameran jag någonsin ätit.

ponorismen

Jag är ponorist.
(PON - point of no return)

Jag kastade mig ut i den kalla rymden även känd som International Baccalaurate för två år sen, och visste att jag kunde dra mig ur. Jag kunde vilken stund som helst vända tillbaka till den varma jorden, där livet går sin gilla gång och husen är tända men släcks i tid, där hundarna inte skäller, där maten inte blir röten, där håret ligger platt och huden under ögonen har en färg som inte får en att osökt tänka på ett bottenlöst hav. Trots att jag visste detta, om denna chans till återvändo till det normala livet, visste jag även att jag skulle befinna mig här inom kortare tid än tänkt. I den oändliga rymden. IB2. The point of no return.
Och nu sitter jag alltså här som en ponorist i oändlig rymd av deadlines och sömnlösa nätter, rotlöst klamrande och allt som en gång var mitt.
Om jag ändå funnit ett rymdskepp, en trygghet, en jävla syrgastub! Men det finns likt förbannat inte här ute i rymden, där jag seglar runt lite lojt just nu.


Ge mig en alkoholfri Irish Coffee, det här blir en lång natt. Jag har inte tagit mig vatten över huvudet, misstro mig inte!

Jag har tagit mig hela jävla universum över huvudet.