mat

Jag är inte arg, och inte heller besviken, snarare lite smått irriterad, på sin höjd: upprörd.
Över matindustrin och mathysterin.
PS: Jag är galet dåligt påläst på vad kolhydrater är egentligen, så jag kanske motsäger mig själv ibland. Men det går att leva med, jag lovar!

Först kom fettet ut som syndabock. Helt plötsligt blev folk som galna när de insåg att man kan bli fet av fett, och fett skulle på alla sätt minimeras, gömmas undan, talas om hur lite av det man åt. Miniprodukter lanserades i mängder och alla stoppade nöjt i sig av detta och intalade sig hur frisk och smal man blev av att inte äta fett.
Sen, sockret. Alla insåg att det var socker i allting (det är socker i allting!) och blev återigen hysteriska. Nu skulle fett och socker minimeras och för att lyckas med detta måste man baka allt själv, alternativt lusläsa innehållsförteckningen på eventuellt socker.
Nu kommer vi fram till e-medlens era. Vad som inte var uppenbart innan, det här med matfusket, blev plötsligt en stor del av media. Allt innehöll e-medel och skulle nu undvikas. Som om man inte innan upptäckt att alla livsmedel innehåller e-medel. Detta ledde till en ännu störe hysteri om att: ska man ordna något, får man göra det själv.
Efter e-medlen, kolhydraterna. Större delen av nittiotalister, i alla fall jag, växte upp med potatis, vitt ris, vitt bröd och pasta i mängder -ända tills man kom fram till att kolhydrater är skadligt och gör en tjock. Nu ska de bort från våra tallrikar, så långt som möjligt!

Så. Vi måste undvika fett, socker, e-medel och kolhydrater. Eller nej, vänta, nu har man kommit fram till att fett är bra, men kolhydrater är dåligt. Man ska alltså leva på enbart kött och standardmjölk. Kalla mig gärna konservativ som är skeptisk till detta.
Detta leder mig dock till vad det är som gör mig lite smått irriterad, på sin höjd upprörd - vi människor tycks bli hysteriska över all mat som enligt vissa forskare, vissa aspekter, vissa synvinklar inte är bra för oss - förutom köttet.

Ja, när är det köttets tur att granskas egentligen? Är det måhända för dess brist på kolhydrater och socker som gör att vi älskar det så mycket att det inte är något tal om att det skulle vara skadligt för oss?
Med alla livsmedel i alla former har man kommit fram till den punkten då allt ska granskas, lusläsas och genomsökas efter potentiella farligheter i den oändliga listan av ingredienser. Förutom köttet. Man tycks leva i en bubbla när det gäller just kött, att kött fortfarande är lika vitaminrikt och fullproppat på protein och järn och andra trevligheter såsom det var på tjugotalet och man åt kött sisådär en gång i veckan kanske.
Varför vågar inte vi prata om hälsoaspekter när det kommer till kött? Varför sätter vi händerna för ögonen och äter blundandes när vi (ni, dem, vadsomhelst) stoppar i oss minsta lilla köttbit?

Jag sitter här och väntar på att någon annan än jag ska ta tag i det här och göra kött hysteriskt också. Snälla. Kan inte någon säga att kyckling inte ska vara vitt utan rött, utan bara är vitt för att fågelkraken saknar muskler? Kan inte någon skrika ut lite att vitaminer man tror finns i kött är så gott som borta på grund av hur man framställer det nuförtiden?

Medan jag väntar stoppar jag i mig lite kolhydrater och njuter av livet som vegetarian. Mmm, vad gott det är!