Jag placerar ett foto föreställandes mig (alternativt en kompis, jag/hon är så suddig att jag bara ser en kontur av en människa) hoppa i Hallands sanddyner bredvid de sinnesbedövande doftljusen när jag sitter och trycker ner namn på DNA-baser och steg i replikationen av RNA i min hjärna. Allt till ingen nytta. Måhända är det doftljuset som stinker så mycket kola att jag inte koncentrerar mig ordentligt.
Den egentliga anledningen till att det inte är så nödvändigt är att hela mitt plugg har gått åt till ett låtsasprov, det fruktade MOCK-exams.
Min lugna del säger att det inte spelar någon roll, det är inga resultat som spelar någon roll. Den andra delen är uppskruvad som en sådan där gammal plåtleksak som man skruvade upp med en liten spak på sidan och sedan rullade den runt, runt.
Det är ungefär så jag ser ut nu. Jag rullar runt, runt i en repetitiv cirkel. Försöker desperat att lyssna på min lugna/förnuftiga sida, men sanningen är den att den sidan är så liten att den knappt hörs när den talar. Den är knappt en DNA-sträng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar