way out west 2011 del 1

Slottskogens snåriga stigar och pulserande musik kan redan vänta sig ett (betalt) besök av mig i år. Och det är ju inte mer än rätt att jag lägger fram mina önskemål för vad jag vill stöta på för musik när jag väl befinner mig där.
så från och med idag ska jag nu lägga fram lite artister vars existens skulle förgylla en allaredan förgylld stad.


...och jag börjar med PJ Harvey.
Jag upptäckte denna kvinna idag, då jag kände mig lite nedslagen efter biologimock. När jag öppnade Spotify-fönstret på datorn såg jag hennes namn dyka upp som den där vätten som brukar dyka upp bakom ens datorskärm när man suttit där lite för länge (vänta, känner inte ni till den?!) och visste att det var lite bekant på något sätt. Hursomhelst. Jag lyssnade. Jag gillade. Jag blev känslomässig. Jag lyssnade lite till. Jag lyssnade mycket till. Jag vill se henne live.



Vad finns det inte att gilla med en artist som dricker te (?) så snyggt, menar jag...



(Om ni undrar varför jag väljer way out west är anledningarna trefaldiga:
1. Musiken.
2. Göteborg.
3. Jo, jag är en tältmänniska som älskar att sova utomhus - men alla som campat med mig vet att jag är en katastrof i tält. Jag river dem, sprider ut mina saker och tycker dessutom att det är bland det roligaste som finns att vakna mitt i natten och undra var jag är eftersom jag är utomhus och väcka personen bredvid mig och fråga var vi är.)