menlösa djurvänner

Definition av den klassiska djurvännen:

Kallar sig "djurvän" för att de tycker att delfiner och tigerungar är "söta", men sörjer inte särskilt mycket över utrotningen av stora otäcka djur som gorillor. Säger saker som att päls är onödigt och grymt och gosar med kaniner i minimala burar och man vill ju inte vara en "Cruella DeVil". Men skinn är ju inte riktigt samma sak? Äter dock kött med glädje, möjligtvis avstår de från rött kött lite då och då av etiska skäl, men absolut inte kyckling. För de smakar så gott. Och det är ju inte kött på riktigt. Liksom.

Förlåt om någon känner sig träffad. Jag har ingen särskild person i åtanke. Det bevisar bara att det är så här den allmänna uppfattningen av en djurvän är.
En riktig djurvän, som konsumerar animaliska produkter etiskt (eller ännu bättre, låter bli) och faktiskt engagerar sig i djurrättsfrågor istället för att bara kolla på dokumentärer och förbli passiv, uppfattas ofta som "pretentiös" och "jobbig".
För man vill ju bara engagera sig passivt. Läsa nyhetsbrev från djurrättsorganisationer och nicka och säga saker som: "fy vad hemskt" när det gäller små ulliga sötnosar. Om man ska tänka på vad man äter och har på sig och försöka göra något för djuren, då blir det jobbigt på riktigt.