öppet brev till min bortsprungna engelsk springer spaniel

Goddag, du svartvita varelse med skarpa tänder och namn som ett läskmärke.

Inte för att du någonsin skulle komma åt den här hemsidan eller ens kunna läsa vad som står, men jag tyckte att det skulle vara en vänlig gest att skriva öppna brev till dig via min blogg fram till den dagen man kommit på hur man lär hundar läsa, använda dator och svenska språket. Jag skulle dessutom behöva vänta länge nog fram tills du klickar dig fram till min blogg efter långa stunder av tristess framför datorskärmen.

Jag vet att du bor i Norrland. Jag bor kvar i samma stad vi sågs sist, vilket sist jag kollade låg någonstans i södra Sverige. Likt förbannat snöar det dock ändå.
Om du någonsin funderar på hur jag har det, vilket jag antar att du inte gör, du har väldigt liten hjärna som inte fyller många filosofier precis som med alla andra hundar, kan jag meddela att jag mår vad man skulle säga lite försynt och blygsamt "bara fint tack" utan att riktigt veta vad man menar. Men jag menar det dock. Jag mår fint. En psykiatriker skulle eventuellt kolla upp mig eftersom jag skriver öppna brev på internet till föredetta husdjur, men psykiatri är ett mångfacetterat och tvivelaktigt yrke och de är förresten för upptagna.

I veckan har jag spenderat många stunder funderandes på fenomenet att skjuta upp saker och ting, varför det är provokativt att säga det uppenbara, ifall provokation är överskattat samt ifall det icke-provokativa är det nya provokativa.
Efter alla köttklänningar och helt snedvridna uttalanden från människor det senaste året, kanske det nya som verkligen provocerar är det att säga något fullkomligt meningslöst.
Och där har du ju tur. Du säger bara saker som i människors låter helt meningslöst. Men för många andra, och där inkluderar jag mig själv, spelar det du och en hel del andra djur en stor roll. Så skäll på bara däruppe i norr, jag hör dig inte, men chansen finns att någon annan gör det.

Tack och hej för nu.

PS. Jag vet att du inte sprang bort, men det lät så mycket finare med "bortsprungen" engelsk springer spaniel än "omplacerade".