Men. Vad. Fan. Första gången i mitt liv som jag någonsin hållit med Jan Björklund (I said brrr! It's cold in here! There must be some Björklund in the atmosphere!) om något - att skolk ska synas i betygen.
Nota bene att enda anledning att jag anser detta är för att jag sammanlagt i mitt liv skolkat från cirka tio lektioner och ser med stor bitterhet på de som sover sig genom skolan istället för att gå dit. Det går nog över snart, och jag kommer tillbaka på rätt sida (så långt bort från Björklund, det vill säga).
Just nu håller jag bara med om det, av den enkla anledning att jag gått pliktskyldigt/skenheligt/övermoraliskt till skolan varje dag genom högstadiet och gymnasiet trots begynnande förkylningar, alla former av värk, skilsmässa, stress och så vidare och så vidare till all oändlighet. Jag har gått gråtande till skolan för att ha gympa klockan åtta där man bara blev trakasserad för sitt usla bollsinne, men jag var alltid där. Med tårar som jag envist torkade undan med min vassa ulljacka innan jag klev in i den klaustrofobiskt enorma gympahallen. Därför tycker jag att det ska synas att jag gått in i idrottshallen gråtandes och varit med ändå medan andra hoppat över gympan för att de "var täppta i näsan".
Men. Som sagt. Det går över. Snart blir jag mer mänsklig och mindre... Björklund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar