Jag kan inte förstå riktigt att det är min sista dag på sommarjobbet imorgon. Det känns, precis som när allt tar slut, både melankoliskt och spännande inför nya utmaningar. Låter som världens klyschigaste människa, men si ibland ligger det något även i de mest slitna gamla klyschor. Tillexempelvis den där om att man inte ska ropa hej innan man hoppat över bäcken. Klart man inte ska. Varför i hela världen ska man hoppa över en bäck när man kan promenera över dess stenar?
Nu blir det att söka annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar