Ni två, Nobel och Guillotin

Ikväll går mina tankar till Alfred Nobel. Fredsaktivisten som uppfann dynamiten i hopp om att folk skulle sluta skada varandra när de insåg hur många människoliv de faktiskt kunde förinta med nya vapen. Som råkade stå ansvarig för en nitroglycerinolycka som kostade livet på hans bror och många andra. Och, viktigt, vars namn kommer att suckas över för att inte Paulo Coelho eller Nora Roberts eller varför inte Dan Brown vinner litteraturpriset, för "de känner ju alla till".
Tänk, så fel det kan bli.




Imorgon ska jag tänka på humanisten Joseph Guillotin som uppfann giljotinen. Det blev måhända lite fel där också.

lördagsfilosofi

Jag tror att den delen av världen jag lever i är uppdelad i två kategorier.
1) De som läser rumänsk ressanspoesi i åtta timmar och lyssnar på deppig musik.
2) De som springer genom en dödsmaskin.

Två olika stadier av primitivitet som obligatoriskt ser ner på varandras aktiviteter. Det gör det lite svårt för oss som befinner sig precis mittemellan dödsmaskinens brölande och de evighetslånga nonsensliknande poesiverserna ("idag såg jag en katt, varför såg jag en katt, varför är stenarna så långt utplacerade från de glittrande Italienska maskerna i coca-colaburkarnas förarktfulla uppsjö av uppkorkade drömmar och glassplitter") som får nickar förstående till de undangömda meningarna.

Jag hoppas på ett samförstånd där vi alla kan existera tillsammans, i en utopi av renässanspoesi som läses högt bredvid en ljudande dödsmaskin.