Det är inte ofta jag stannar upp för att reflektera över en tanke som varsamt flyger genom min virriga hjärna, men idag formulerade sig hjärnan på ett sätt som fick mig att tänka efter en kort stund på vad den just sagt.
"Vad skönt det skulle vara om man var lite konstant cynisk och bitter. Så är man både lugn och konstigt nog intressant på samma gång, och slipper med all säkerhet gå upp i falsett och bli hysterisk så himla mycket."
Ytterligare reflektion över detta tills min hjärna konstaterade:
"Fan också, jag är alldeles för lycklig för det."
Då stannade jag upp och tyckte till och med att det var lite väl konstigt, det där.
Jag tror att min hjärna är lite smygbipolär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar