Föremål.

Om jag nu ska komma ut som den materialist jag är med hjälp av bara ett föremål, skulle det vara min älskade cykel.
Det är sant. Jag älskar min cykel. Det är lika bra att erkänna att jag och min cykel har ett väldigt monogamt förhållande. Vi två utgör en fantastisk allians mot resten av världen. Vartän jag går, kommer min cykel med mig. Därför är det knappast konstigt att jag fullkomligt strålade av förtryckt lycka när jag äntligen (relativt) säkert kunde ge mig ut på gatorna.

Här är problemet. Min cykel är inte praktisk för mig, lika lite som jag är praktisk för den. Vi båda med okända avsikter för livet fann varandra i en värld där allt skall fylla en funktion. Det var kärlek vid första ögonkastet. Dess klumpiga tyngd och än värre storlek gör att den varken är praktisk för längre sträckor (som den nittiosex kilometer långa jag snart skall bege mig på), eller de små istället-för-promenad-rundor jag tar med den på ungefär överallt.
Och där är vi, två malplacerade ting utan trafikvett i en stor småstads gator. Dramatik uppstår.

Påväg från biblioteket möter jag en man som får mig att ifrågasätta respekten för cyklister, samt funktionen av dåliga vitsar i dagens samhälle.

Man: du, du tappade något.
(S.O.T. eller mer praktiskt, Elin stannar för att se ifall något glidit ur cykelkorgen)
Man (lägger en sekund senare till):...farten. HAHAHA!
Först gav jag honom en kylig blick, men när jag såg honom gapskratta så mycket åt mig, med varmkorven farligt dinglande i hans ostadiga hand, börjar jag skratta. Han slutar skratta och tittar lite frågande på mig.
Elin: Ja, men det där var väl lustigt! Tur att vi kan roa varandra.

Efter det träffade jag på två tanter som spridit ut sig så mycket det bara går på en stor, cykelvänlig trottoar genom att med brett mellanrum gå bredvid varandra med gigantiska shoppingkassar. Mitt plingande gentemot dem råkade orsaka en provokation.

Tant#1: Här är då ingen cykelväg!
Tant#2: Det blir böter!
Tant#1: Jaa, av polisen!
Tant#2: Då får du betala!
Tant#1: 5o kronor!
Tant#2 (vrålar): 500 KRONOR!

Men det är ju inte så viktigt.

Kom så får du hårt godis.

Kometen typ krockar med jorden, förresten har du sett mitt smink?




Åh!

"I'll see my lawyer about this as soon as he finishes law school."

Ämnet för min andra Written Task - "Duck Soup", satirfilmen från 1933 med bröderna Marx i huvudrollen.
Jag är uppväxt med svartvita filmer med denna slags humor, och trots att jag var cirka elva när jag först såg och uppskattade den här filmen, gillar jag den fortfarande.
Särskilt då jag äntligen börjar se satiren av krig och patriotism i den, förutom bara det roliga med en man som bara kommunicerade med en tuta.
Denna Written Task-händelse har väckt min lust för Marxbröderna igen. Nu, dags för The Big Store som lite avslappning.

“Dig trenches, with our men being killed off like flies? There isn’t time to dig trenches. We’ll have to buy them ready made. Run out and get some trenches. Wait a minute: [gestures to his chin] Get them this high and our soldiers won’t need any pants. Wait a minute: [gestures over his head] Get them this high, and we won’t need any soldiers.”

“You're a brave man. Go and break through the lines. And remember, while you're out there risking your life and limb through shot and shell, we'll be in be in here thinking what a sucker you are.”

Projektarbete utanför skolan

Hej och hjärtligt välkomna skall ni voras till dagens dos onödig information. Vad ska det handla om idag?
Det ska handla om en kvinnas (jo, en kvinna, faktiskt, det syns numera när håret blivit långt igen, och det är passande och trendigt med kvinnor som bloggar nuförtiden, särskilt nu i åttonde mars-ruset) nyskapande och nyskapta projekt.

Så börjar vi.
(Kvinnan är jag, S.O.T., skaparen av S.O.T. alltså, för att klargöra saken)

1. Projekt: självdisciplin.
Och det är ungefär lika roligt som det låter. Och eftersom allt som inte är roligt är väldigt otrendigt nuförtiden, skall vi inte gå in på det mer.

2. Projekt: Dwayne.
Ja, nu vet jag vad som händer i era huvuden, ni tänker: jaså, hon tänker avlägga ett tysnadslöfte på grund av någon spännande filosof och vara knäpptyst i nio månader?
För att göra er alla besvikna, är det inte riktigt det som det går ut på, snarare motsatsen. Mitt forna liv som Dwayne (ja, jag har haft karaktärsdrag liknande hans) har gjort sig påmind på sista tiden, särskilt då jag under en föreläsning om veganism fick panik av att inte känna någon annan än mig själv - och det är ju lite svårt att stå och mingla med sig själv - smet därifrån och var heltyst resten av dagen.
Nog för att det var underhållande att vara lite Dwayne-ish. Man fick massvis med tid över att läsa, reflektera, filosofera över små mysterier i livet som hur snabbt glasögon egentligen blir smutsiga, och njutningar som att ta tiden på hur snabbt man kan gå ett varv i ett bibliotek -men för det mesta var det bara jobbigt. Så jag skall alltså trycka undan de drag som liknar dessa, envist och bestämt. För Dwaynes skull.

3. Projekt: Körkort.
För ett år sedan vägrade jag ens ha något med bilar att göra. Synen av en bil påminde mig bara om att människor förstörde hela planeten med sina fruktansvärda monster till personbilar - och jag vägrade givetvis vara en av de som nöjt gick runt och viftade nöjt med sina körkort.
Nu har jag dock kommit till den punkt då jag gärna vill ha körkort. Inte bil. Körkort.
Dessutom, intalar jag mig, är det okej att köra om man kompenserar lite. Jag äter inte kött - klimatbov vad svensk köttinformations hemsida och förespråkare än säger - så jag säger som så: hit med personbilar och jag skall ge er en katastrofal förare med ett körkort!

4. Projekt: cykel.
Jag har bestämt mig för att cykla till Bredaryd den första maj.
Ja, detta är ännu ett av de projekt jag hittar på och möts med nästan uteslutande skeptiska påpekanden. Till exempelvis varför jag ska cykla hela nio mil till Bredaryd när människor knappt ens orkar åka bil dit.
Jag tänkte mest göra det för att sätta min kondition på prov, använda mig av karta för att hitta i Sveriges djupsmåland, upplevelsen - och så är det ju första maj. Jag kan demonstrera mot/för något.

Mot körkort kanske. Eller för självdisciplin. Eller mot svårigheten att veta hur man stavar "disciplin". Eller mot övertagande blyghet.
Eller bara för att ett av mina projekt ska bli verklighet.