Jag gillar inte när folk kommenterar ens texter med röd penna. Det känns som om texten blöder. Aj.
Jag längtar till tiden då det inte finns något rätt eller fel i bokstäverna, då texter kan vara utan struktur, utan något mönster att följa. Det är det som fastnar till sist, de texter som slåss för sig själva utan att andas struktur eller stå stilla i en mall och bara stirra framåt.
Kafka tänkte nog inte på paragrafer eller stegring eller klimax eller ens symbolik när han skrev heller. Men å andra sidan - vad i hela världen tänkte han på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar