Om bara asfalten blommade hade jag kunnat - med högburet huvud - acceptera att den pudervita snön som lyser upp och tillåter mig att drömma om den lilla chansen att kunna åka slalom mitt i staden finnas kvar, försvinner.
Tills dess stannar jag inomhus och stirrar ut med tända artificiella ljus.
Jag vill bo i Norrland. Åka spark vart jag än ska. Höra vargar mitt i natten. Åka sådandär fräsig luftballongliknande grej på skidor och landa någonstans mitt på en frusen sjö och behöva gå hem hela vägen med tunga skidgrejer och bli komplett vilse och så frusen att inte ens sju koppar te värmer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar