Jag ska ta mig dit

Det finns en nackdel med att veta vad man vill läsa och bli i framtiden. Det är den där saken med att det är en lång väg att gå och svårare att trä sig igenom ett nålsöga än att faktiskt komma in. Men. Jag måste komma in. Måste.
Trots det faktum att jag måste läsa upp kemi A, kemi B, matte C, fysik A, fysik B, matte D. Alla ämnen jag noga undvikt.

Först kunde jag inte för allt i världen komma på vad jag ville göra. Nu finns det inget annat än SLU. Nu finns bara etologi & djurskydd (djursjukskötare också, förvisso, men det är omänskligt höga antagningspoäng...). Allt annat har tappat sin charm, sin glans. Jag vill ägna mig åt djuren.

Alla de yrken jag övervägde innan ter sig nu som opassande för mig. En fånig roll jag försöker finna mig i, en form jag försöker stöpa mig i. Psykolog? Nej, du. Dietist? Absolut inte. Litteraturvetare? Pfft. Det är djuren. Jag antar att vi alla har olika kall i livet (vissas kall är en kaffelatte och suddiga iphonefoton på dagens outfits och försörjning genom produktplacering av olika bantingsmedel, but hey - I'm not judging.) och mitt är djuren.
Jag vill forska om dem, spendera min tid med dem och sköta om dem. Följa tjuvjägare tills de faller ihop av trötthet och ger upp. Bevara arter. Förbättra livs

Snälla SLU, läs detta och förstå att jag måste gå etologi & djurskydd. Det finns inget annat. Jag är obstinat och löjligt målmedveten.

Vissa djur vill man ägna mer tid åt än andra. Den här till exempel, min Alice.