there is more to life than books you know, but not much more

Handen på hjärtat. Jag är studieberoende. Hur pretentiöst är inte det? Vissa sniffar sig höga på diverse stimulansmedel, jag låter min näsa vila över en hel hög med dammiga böcker och blir alldeles yr av bokstäver. Då känns livet meningsfullt. När jag stressar över läxor som alla ska lämnas in och blivit uppskjutna till sista mikrosekund, när jag tänker på minst tio saker samtidigt, skriver tills pennan lämnar ett skrynkligt avtryck i pekfingret och samtidigt funderar på ifall det bästa inte vore att fortsätta så här tills jag pensionerar mig. Det är bara det här jag är van vid. Hur ska jag kunna jobba?

Nej. Vänta. Stopp. Det finns mer. Så mycket mer. Jag vill inte fastna här igen. Jag måste leva. Andas. Engagera mig i mer än mitt studieliv.

Jag har gått ner på halvfart med kemin och njuter nu av att vara färdig med de flesta av mina uppgifter i förtid. Jag ska givetvis plugga, men det blir inte alls samma sak - åtta timmar om dagen - längre. Nu måste jag lugna ner mig. Känna känslan av att kunna leva ett liv utan insändingsuppgifter. Känna att det finns saker som är viktigare, så oändligt mycket viktigare, än att leva med stress som ett gift i kroppen.

Ja. Tack. Bra så. Nu lyssnar jag på Ane Brun och stressar ner. Det kommer ta en stund, men jag kommer tillbaka snart. En stund i taget.