Way out West III

Veckans artist: Beirut.

Jag erkänner. Jag är besatt av den här låten. Helt besatt. Den gör mig precis lika lycklig som ett riktigt bra kapitel i en bok av Daniel Handler.

En bok med grammatik i titeln.

Läser på baksidan av Daniel Handlers roman Adverbs (a novel). Det är litteraturvetaren (eller Handlers släkting som inte har någon aning om vad litteratur är, vad vet jag) Dave Eggers som skriver:

"Anyone who lives to read gorgeous writing will want to lick this book and sleep with it between their legs."

Nog för att jag gillar Adverbs, obviously, particurarly, naturally och soundly, precis som jag gör det mesta som har med Daniel Handler (Lemony Snicket!) att göra, men jag tror inte att det kommer att falla mig in att prova på ovanstående kursiva handling.

Mestadels för att jag 'lånat' boken utan lov från min syster.

Way out West II

Florence & the Mahine.

Way out West I

Nu är det så här.
Jag ska till Way out West. Och det känns bara så fel att åka dit utan att ha någon form av följetong om min första festival någonsin här på S.O.T.
Min följetong går ut på att jag presenterar alla artister jag planerar att se på med hjälp av en sång av var och en av dem.
(så kreativ är jag, liksom)



Det här är Fever Ray (jag brukar kalla henne för Knife utan The), systern i duon The Knife och ärligt talat en av de bästa på att göra musik i Sverige.
Jag är ingen talang på att beskriva hur bra musik är, jag brukar bara bli flummig och skriva väldigt obskyra saker, så jag låter hennes I'm not done tala för sig själv.

Innan jag planerade att lägga upp den här videon, fanns det en jättevacker video till den här låten med bilder från filmen Eternal Sunshine of the Spotless mind. Nu har givetvis någon tagit bort den videon när jag ska lägga upp den.
Sur är vad jag blir.

Poträtt.

Jag tycker allt att det saknas lite bilder på den här bloggen. Så här kommer en som föreställer mig.

Konstnären är en ung scout som tyckte att det här är väldigt likt mig när jag spelar kort.

Det känns alltid bra att vara en fin förebild för unga människor. En hysterisk kortspelare är vad jag är.

S.O.T. säger saker.

Jag (betraktar mina olika långa ögonbryn i spegeln): vad sexigt det skulle vara om mina ögonbryn växte ihop.

Syster: Okej. Finn fem fel i den meningen.

I put the fun in dysfunctional!

Sedan mina senare inlägg har jag upptäck följande saker.

International Baccalaurate är Sveriges mest underskattade linje. Den är relativt okänd bland massvis med människor.
Inte ens jag, som nu går IB, visste om denna linje förrän min hunds hundväns ägare (förvirrande?) var vänlig nog att berätta för mig om den.
Det är en skymf (en skymf, I tell you!) att vi hamnar i kvot tre vid högskoleintagningar. Av så många anledningar.
Mitt naiva jag påbörjade en namnlista som en opposition till detta, och gick ner för att prata med alla politiker som står mitt i staden vid sina söta små valstugor respektive valtält, som ser ut som något man semestrar i, och försöker locka folk att rösta på dem i EU-valet (I guess), men varken Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna eller Piratpartiet verkade veta särskilt mycket om detta.
Smet?



The Basic Eight är awesome, men jag ångrar ändå lite att jag inte valde att läsa I Have a Bed Made of Buttermilk Pancakes som eget-val-bok. Den verkar handla om aningens dysfunktionella familjer som gör aningens dysfunktionella saker.
Och jag har kommit fram till detta - dysfunktionella familjer är underskattade. Hur roligt kan det vara att leva i en perfekt kärnfamilj när man kan leva i en dysfunktionell familj á la Little Miss Sunshine?
(märk att jag är delvis ironisk. jag ifrågasätter kärnfamiljen på något sätt. bara lite.)



Och slutligen har jag kommit fram till - med hjälp av min nya ideologi S.O.T.-ismen som jag komplett hänger mig till, och därmed gör mig av med alla andra ideologilikande ismer jag försökt åta under åren (nykterismen också, jag är faktiskt rätt dålig på det) - att mitt dilemma med att repsektera de som inte respekterar eller inte härmed är löst.
Man måste kunna ifrågasätta vissa saker (som ex homofobi, socialdarwinism, etc), för utan ifrågasättandet kommer man inte särskilt långt. Faktiskt.
(men man måste, måste respektera att man kanske tycker helt och hållet olika på vissa punkter!)

Nej, tack, nu ska jag, tack, leka galen ungdomspsykolog, tackt, ett tag till, tack, och sen ska jag sova, tack.