Framtidsplanerna II

En sak vet jag i alla fall. När jag blir femtio år gammal vill jag lämna storstaden och bege mig till ett torp utanför staden. Där skall det finnas skogar att gå vilse i, ladugårdar att andas i, hästar att vara rädd för, hundar att se på och stora röda hus att tillaga puttanesca i.

Och så ska det ut ungefär såhär. Minus de två barnen som ser ut som släpar på en vattendunk. Jag vill inte ha några tjänare på min gård.

Framtidsplanerna

MJLhnvjklavgjnhldkrrrrrrrr.

väl bibehållen

Ja, jag vet vad ni tänker.

Vad har hänt med människan S.O.T.? Varför har hon massvis med pråliga, urkonstiga, inteallspassande färger på sin blogg?
Och vad är grejen med bloggbeskrivningen?
Och bilden - ett gäng träd helt utan mening?
Och titeln - S.O.T. - Stöddig Odödlig Tönt,

Jag tittar roat på er (mina röster i huvudet) och rycker på axlarna. Pråliga färger är vad som gäller just nu. Bloggbeskrivningen är intressant. Träden är personliga.
Okej, namnet är tråkigt. Jag vill ha något som sammanfattar min passion för ordet kufisk, Don Rosa, kufiska böcker, Ukraina, vargar, Norrland, franska filmer, spanska, glasögon, uttryck, ekologi, psykologi, sociologi, etologi, mytologi, mystisk konst, roadtrips, episka filmer, höga kjolar, färgen mintgrön, 50- & 60talet, musik, korpar, muffins, eter, vallmo, vegetarianism och även mina känslor inför IB, livet och skymningen och om man kunde få med min belägenhet att somna och mina obevekliga känslor inför känslor inför känslor.

Det borde inte vara så svårt?

D.U.C.K.

Jag blev kär på nytt i Don Rosa alldeles nyss.

sömnproblem #1

Jag läste Mörkrets Hjärta i tjugo minuter.
Sedan somnade jag.
Vaknade en halvtimme senare.

Bestämde mig för att ge boken en paus. Man tar ju pauser ibland för att tillåta sig att andas ut, tänka på sin tid tillsammans, kanske utbyta saliv med andra under tiden, för att sedan vältra sig i desparation och återgå till sin förra.

Så jag läste Mökrets Hjärta i tjugo minuter till.
Och somnade igen.
Och vaknade igen efter en halvtimme senare.

Detta irriterar mig, då jag vet att jag gillar boken. Jag gillar att drunkna i beskrivningar och långa utläggningar om småsaker som är stora ändå.
Likt förbannat somnar jag ändå. Och drömmer återigen om köttfärs.

Snälla bloggar talar inte

Bloggen Personifierad: Framstår du inte som en väldigt osäker person när du erkänner att du tagit bort alla de inlägg som får dig att framstå som korkad?
Jag: Äh, det var du som sa det.
Bloggen Personifierad: Jag är du.
Jag: Tyst.

ett födoämne

Jag drömmer oroväckande mycket om köttfärs. Drömmar där jag gör oroväckande saker i denna nedmalda ätliga muskel- och fettvävnad hos djur.
Nu vet jag vad ni tänker-

-Nej, det gör jag inte alls förresten.


Imorgon ska jag börja läsa Mörkrets Hjärta.