fredag 15 maj 2009

I drink your milk!

Efter några komplikationer har jag nu sett filmen Milk. Passande, med tanke på mitt speech häromnärdetnuvar.
(jag argumenterade mot homofobi. det stod mellan det och blyghet. jag valde homofobi med tanke på att jag skulle vara en dålig representant för de blyga överhuvudtaget.)

När jag såg Milk, filosoferade jag en stund, och nu ångrar jag nästan hur jag valde att argumentera.
Det känns som om jag hamnade i en dubbelmoral där jag sa att man måste respektera varandra vad man än tycker, men.
Jag har kommit på.
Ska man respektera någons åsikt, trots att den inte är respektfull? Ska jag respektera någon som säger att homosexuella är weirdoes?
De respekterar ju inte. Ska jag respektera?
Om jag inte gör det, går jag då emot det faktum att jag tror att respekt är, liksom, viktigast i världen?
Men om jag bara accepterar människor med respektlösa åsikter, var står jag då?

ÅH. VAD JOBBIGT DET BLEV.

Det-
det spelar ju ingen-
roll, vad man tror på, om man liksom tänker efter.

Om man tänker efter gör det inte en människa annorlunda om denna person så är kreationist, eskapist, liberalist, kommunist-
-eller en massa andra saker som slutar på -ist.
(så länge man respekterar!)

Galen är vad jag blir. Jag måste sluta skriva saker när jag är för trött att ens kolla ner på tangentbordet.

(förresten är min titel jättekulturell. Jag förväntar mig lite creds.)

2 kommentarer:

Adam sa...

Vad var din slutsats nu? Respekt är i de allra flesta fall en förutsättning för demokratin, men när folk ägnar sig åt lögner och manipulation, är det då inte vårt ansvar att stå upp för rättvisa? Överdriven respekt kan ¨få konsekvenser, och jag tror fan inte att människor alltid vet vad som är bäst för dem själva. Gör man då inte dem en tjänst om man berättar det för dem?

S.O.T. sa...

Njae. Enligt min åsikt har alla rätt att tro vad de vill, och det känns lite konstigt om man försöker få människor att ändra vad de tror på (med vissa undantag, som homofobi, som aldrig är okej att ha som en del av sin tro). Det är något som de troligtvis alltid trott på, och att försöka ändra på det känns... jag vet inte, fel på något sätt?