dog days are over...

När jag klev ut ur Brahesalen på min skola efter ett misslyckat paper 2 i matte hade jag redan tårar i ögonen. Och jag fullkomligt vältrade mig i beskyllningar gentemot mig själv och min omgivning till varför det gick som det gick. Jag lade mig på golvet hemma i lägenheten, stirrade upp i taket och tänkte: nu, nu har jag förstört allt.
Nä. Vänta lite nu. Stopp. Ett misslyckat prov kan omöjligtvis ha förstört något livsavgörande.

Jag tänker på det här med lycka och misslycka och jag tänker på hundar.
En underlig kombination kan tyckas, men jag har en poäng med det här.
Hundar beskrivs ofta som smutsiga, enfaldiga och dumma. Jag vill förklara dem som enkla. En hund är enkel. En hund blir överlycklig av att få en boll kastad till sig, en hund blir lycklig av att få lukta på gräs, en hund blir lycklig av att få ligga i sin husses/mattes knä och bli klappad bakom öronen.
En människa blir lycklig av trehundra högskolepoäng. En människa blir lycklig av en hög lön. En människa blir lycklig av den nyaste bilen av ett trendigt märke.

Förstår ni vart jag är på väg?

Den enkla glädjen som en hund upplever är dessutom långsiktig. Om det är något som inte fungerar, så är det kortsiktig glädje. Man kan kort bli glad av höga betyg, en hög lön och en ny mascara, men sedan tar det slut. Glädjen över att få vara där man älskar och med dem man älskar är däremot långsiktig, och det är den glädjen en hund upplever.

Angående mitt misslyckade matteprov, så är det en kortsiktig misslycka. Det går att rätta till. Hade jag däremot blivit så uppslupen i min kamp att få extremt höga betyg för att få galet höga högskoleprov för att få hög lön och så vidare i all oändlighet till den grad att jag försummat den enkla glädjen, då hade misslyckan aldrig slutat.

Nu är IB över, och nu ska jag hänge mig åt den långsiktiga riktiga lyckan. Den som kommer när man gör saker såsom spenderar tid med dem man tycker om, går en sväng utomhus, tar en simtur i en sjö, läser en bok, doftar på en ört, och så vidare.
Den kortsiktiga lyckan skapad av prestationspress ("hej jag har 240 högskolepoäng vem är du?") och materialism (MÅSTE bara ha en stor fet moped), den lämnar jag bakom mig.

exams-Elin

Jag försöker gå ut så snabbt som möjligt och bara rusa därifrån. Jag är bara här för att tampas med exams. Mina ögon ackompanjeras med några kilo ögongrus samt en suddig syn från alla förbaskade bokstäver som inte riktigt vill komma in i huvudet (eller ut ur huvudet i rättan tid).

Jag trodde inte att exams skulle komma på riktigt. Jag trodde att man alltid skulle prata om det, men att det inte var något som faktiskt kom. Ja, det låter ganska kufiskt, men det blev som en sådan myt vars realism avtar på grund av den skräcken man känner inför den. När den väl kom blev det orealistiskt och nu känns det inte ens särskilt farligt längre. Det är väl inte hela världen. Dessvärre leder detta till några förändringar i mitt beteende:

- Mitt språk kantas av svordomar och småländska.
- Jag sover extremt mycket.
- Jag minns mycket lite.
- Jag isolerar mig en aning. Ta det inte personligt, jag kommer snart tillbaka.
- Jag kan aldrig prata om vad jag skrev om, hur det gick, och så vidare. Jag skriver proven, och sen är de över. Prata med mig om vad som helst, inte exams. Om jag verkar trött och sur är det inte något personligt. Inget är personligt, det är slutprov.

(s)mock...

När vi tog klivet in i Brahesalen insåg jag att det är precis så här den riktiga examinationen kommer att kännas som. Som att bli nedslagen men inte känna det förrän man ser sig i spegeln och upptäcker en blåtira så stor att den likagärna kunde vara MaxFactor-ögonskugga ditmålad av en tolvåring.
Hela dessa tre månader inför exams kommer att kännas som en enda stor blåtira. Alternativt nittio stycken små.

... exams är fånigt. Ska komma på en egen konstform, som att måla med ögonfransarna till exempel, och tjäna pengar på det istället i framtiden. Tack och hej.

(fast egentligen har jag redan gjort ett urgulligt pluggschema för kommande tre månader på blankpapper med grön och rosa penna. fan också.)