måndag 13 december 2010
koffein och andra kickar
Jag lever på kaffe, och kunskap. Kaffe är bra för mig. Kaffe gör mig till en bra människa. Kaffe gör mig till en bra människa...
lördag 11 december 2010
jul
Jag tror att jag hamnat i den där virveln då man blir julberoende. För första gången på x antal år har jag pyntat mitt rum, jag bakar pepparkaksskepp som inte slutar i katastrof i Titanic-anda då jag agerar isberg. De mest spelade låtarna på min spotifylista bjuder på titlar såsom Winter Wonderland, Do They Know it's Christmas? och Fairytale of New York och jag försöker dramatiskt hinna till alla skoluppsättningar av julmusik.
Dessutom har jag redan i år med den snö som kommit i min annars snöfattiga stad gjort tio snöänglar vitt spridda i staden. Hitta dem om du kan!
Jag som annars brukar klistra fast en egengjord lapp som det slarvigt står: GOD JUL på och sätta på min trasiga TV-apparat, demonstrativt lyssna på allt annat än julig musik och offra alla konserter som sätts upp i skolans aula åt en extra sovmorgon eller rast.
Något har hänt.
Min julpyntning med de löjligt noga utvalda kanelstängerna...
Dessutom har jag redan i år med den snö som kommit i min annars snöfattiga stad gjort tio snöänglar vitt spridda i staden. Hitta dem om du kan!
Jag som annars brukar klistra fast en egengjord lapp som det slarvigt står: GOD JUL på och sätta på min trasiga TV-apparat, demonstrativt lyssna på allt annat än julig musik och offra alla konserter som sätts upp i skolans aula åt en extra sovmorgon eller rast.
Något har hänt.
söndag 5 december 2010
morfar ger veckans citat
Jag & morfar diskuterar min framtid.
Jag: Nej, det vore kanske kul att bli psykolog! Eller vad tycker du?
Morfar: Det vet jag inte, men jag ska i alla fall bli agronomnekrofil!
Han är en vis man, min käre morfar.
Jag: Nej, det vore kanske kul att bli psykolog! Eller vad tycker du?
Morfar: Det vet jag inte, men jag ska i alla fall bli agronomnekrofil!
Han är en vis man, min käre morfar.
arton nitton tjugo
Den sista artonårsdagen är firad. Den firades med brunch. Nu är vi myndiga. Allihop. Nu kan vi gå ut på ställen (innan klockan 22.00) och rösta på rätt parti(er) och köra bil.
Nästa år blir jag nitton, och det är ännu äldre än vad jag var förr. Och! Sen blir jag tjugo. Det innebär att jag inom det decenniet kommer att göra en massa skrämmande saker. Som att baka pepparkaksdeg och läsa Virginia Woolf och dricka svart kaffe.
...vänta, det gjorde jag igår. Hmm. Jag försökte dock även bygga en snögubbe (han/hon dog), dansade runt i en matvarubutik med ett paket a-fil samt sjöng med till smurfarnas julhits.
Blandningar av vuxenhet och den fantastiska juvenila tiden är makabert bra kompromissar! Och helt vuxen ska jag inte bli förrän jag blir femtiosex år gammal, alternativt aldrig.
jakten på de perfekta kanelstängerna
Fast det konstigaste med julen är materialismen. Jag vill, likt Arthur Miller, säga: ni når inte lyckan av att sätta er på julklappar! (Arthur Miller sade en gång att man inte kunde nå himlen genom att sitta på kylskåp.)
Detta gäller även givetvis mig själv också. Jag har snurrat runt i hela staden efter de perfekta kanelstängerna att ha i fönstret.
Detta gäller även givetvis mig själv också. Jag har snurrat runt i hela staden efter de perfekta kanelstängerna att ha i fönstret.
lördag 27 november 2010
Ni två, Nobel och Guillotin
Ikväll går mina tankar till Alfred Nobel. Fredsaktivisten som uppfann dynamiten i hopp om att folk skulle sluta skada varandra när de insåg hur många människoliv de faktiskt kunde förinta med nya vapen. Som råkade stå ansvarig för en nitroglycerinolycka som kostade livet på hans bror och många andra. Och, viktigt, vars namn kommer att suckas över för att inte Paulo Coelho eller Nora Roberts eller varför inte Dan Brown vinner litteraturpriset, för "de känner ju alla till".
Tänk, så fel det kan bli.
Imorgon ska jag tänka på humanisten Joseph Guillotin som uppfann giljotinen. Det blev måhända lite fel där också.
Tänk, så fel det kan bli.
Imorgon ska jag tänka på humanisten Joseph Guillotin som uppfann giljotinen. Det blev måhända lite fel där också.
Etiketter:
filosofier,
Nobelpristagare och människor i allmänhet
måndag 22 november 2010
komplikationer och andra komplikationer
Erkännande: jag gillar lagom enkla saker. Jobbigt är det att tråckla sig igenom en galet lång text om kor som egentligen handlar om symboliken: det gudomliga (ja, jag talar om Merabs Skönhet, nu har vi kommit underfund med det). Ännu jobbigare att sitta igenom en 100 minuters lång fransk film om en kvinna som botas från MS där skådespelarna säger ungefär en mening varannan minut.
Ge mig Brontë, ge mig Atwood, ge mig Miller, ge mig vadsomhelst förutom alla dessa kvasiintellektuella anspelningar på djupare mening som finns i kufiska halvstumma filmer.
Tacka vet jag Miazaki. Enkelheten hos karaktärerna och inom handlingen är det underbaraste jag vet. Hur människorna i hans filmer (eller vad det nu kan tänkas vara för varelser) anpassar sig till situationer med mod och lycka, det är genuint (haha! jag skrev genuint.) vackert. Jag vill ha mer sådant.
Synd bara att jag sett i princip varenda en av hans filmer som går att få tag på i Sverige. Vad ska jag ta mig till nu?
svar: se om Spirited Away och Det Levande Slottet tills jag kan alla japanska repliker utantill.
Ge mig Brontë, ge mig Atwood, ge mig Miller, ge mig vadsomhelst förutom alla dessa kvasiintellektuella anspelningar på djupare mening som finns i kufiska halvstumma filmer.
Tacka vet jag Miazaki. Enkelheten hos karaktärerna och inom handlingen är det underbaraste jag vet. Hur människorna i hans filmer (eller vad det nu kan tänkas vara för varelser) anpassar sig till situationer med mod och lycka, det är genuint (haha! jag skrev genuint.) vackert. Jag vill ha mer sådant.
Synd bara att jag sett i princip varenda en av hans filmer som går att få tag på i Sverige. Vad ska jag ta mig till nu?
svar: se om Spirited Away och Det Levande Slottet tills jag kan alla japanska repliker utantill.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)