disturbia ungefär

Vissa dagar är sådana att man bara går runt och stör sig så förbannat på allt som sker. På alla falska vårtecken, på skon vars dragkedja håller på att gå av, på alla som kritiserar ens val att dricka vitamin well (ja, jag VET att det är svag saft som inte får mig att bli snyggare och smartare och så vidare. det smakar gott. som glass i flytande form. och dessutom älskar jag placeboeffekten man får av den.), på alla lektioner som förefaller sig onödiga och på en själv för att man går dit trots att man med all säkerhet har tusen bättre saker för sig, på alla facebookgrupper á la: "vi som älskar att mysa" eller "vi som älskar att duscha länge".

Idag är en sådan dag. Idag försvinner dock snart och blir till imorgon, eller snarare blir imorgon idag, och då beger jag mig söderut i landet. Då blir jag även en mycket bättre människa som inte stör sig på saker och ting, för jag tillåter mig bara att störa mig på många saker under en begränsad tid, gärna ostört.


(inatt drömde jag förresten att jag hade en hamster som jag hällde tacos på. jag mådde dåligt över detta hela natten tills jag vaknade och insåg att jag inte ägt en hamster på mycket länge, och att jag faktiskt aldrig hällde tacos på henne. jag har sällan blivit så lättad av att vakna ur en dröm.)

tralalala intellektuellis

Jag skulle vilja skriva något skarpt, smart och samhällsanalytiskt just nu. Om allt som pågår i världen, Libyen och Japan och kärnkraftverk och inbördeskriget i Spanien (som förvisso pågick 1936-1939 och inte är riktigt lika uppdaterat som de andra nyheterna). Men det går inte. Min hjärna är som en schweizerost där saker trillat ut som gör mig kapabel att formulera åsikter om världsomfattande ting.

Jag skulle vilja gå en snabbkurs i politik och allmänbildning. (Jag ger mig en snabbkurs i sådant vareviga kväll när jag läser i mitt uppslagsverk, frenetiskt. Det räcker dock inte. Jag behöver press. Uppsatser. Läxor. )

Ikväll finns inte tid för samhällsanalys. Ikväll vill jag läsa Karlstad Zoologiska igen och skratta och gråta åt allt sorgligt i den.

can it BE anymore obvious?

Inatt drömde jag att Matthew Perry dog. Och blev helt ledsen med tanke på att TV-serien Mr. Sunshine skulle lägga ner, som jag bara sett trailern för ett par enstaka gånger.

Konstigt.

öppet brev till min bortsprungna engelsk springer spaniel

Goddag, du svartvita varelse med skarpa tänder och namn som ett läskmärke.

Inte för att du någonsin skulle komma åt den här hemsidan eller ens kunna läsa vad som står, men jag tyckte att det skulle vara en vänlig gest att skriva öppna brev till dig via min blogg fram till den dagen man kommit på hur man lär hundar läsa, använda dator och svenska språket. Jag skulle dessutom behöva vänta länge nog fram tills du klickar dig fram till min blogg efter långa stunder av tristess framför datorskärmen.

Jag vet att du bor i Norrland. Jag bor kvar i samma stad vi sågs sist, vilket sist jag kollade låg någonstans i södra Sverige. Likt förbannat snöar det dock ändå.
Om du någonsin funderar på hur jag har det, vilket jag antar att du inte gör, du har väldigt liten hjärna som inte fyller många filosofier precis som med alla andra hundar, kan jag meddela att jag mår vad man skulle säga lite försynt och blygsamt "bara fint tack" utan att riktigt veta vad man menar. Men jag menar det dock. Jag mår fint. En psykiatriker skulle eventuellt kolla upp mig eftersom jag skriver öppna brev på internet till föredetta husdjur, men psykiatri är ett mångfacetterat och tvivelaktigt yrke och de är förresten för upptagna.

I veckan har jag spenderat många stunder funderandes på fenomenet att skjuta upp saker och ting, varför det är provokativt att säga det uppenbara, ifall provokation är överskattat samt ifall det icke-provokativa är det nya provokativa.
Efter alla köttklänningar och helt snedvridna uttalanden från människor det senaste året, kanske det nya som verkligen provocerar är det att säga något fullkomligt meningslöst.
Och där har du ju tur. Du säger bara saker som i människors låter helt meningslöst. Men för många andra, och där inkluderar jag mig själv, spelar det du och en hel del andra djur en stor roll. Så skäll på bara däruppe i norr, jag hör dig inte, men chansen finns att någon annan gör det.

Tack och hej för nu.

PS. Jag vet att du inte sprang bort, men det lät så mycket finare med "bortsprungen" engelsk springer spaniel än "omplacerade".

inför morgondagen

Eftersom alla redan säkert vet vad feminism är (ni vet, den där HELGALNA idén om att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och förutsättningar) tänker jag nu skriva tre versioner på vad feminism INTE är. Dessa tre är troligtvis mer vanliga definitioner än den ovan nämnda jag kom med, så om ni av någon anledning tror på något av detta alternativ måste ni ändra på det genast. Because I said so.

1. Idén om att män är djur och kvinnor är något som inte är djur. Mer känt som radikalfeminism, men jag föredrar att kalla det sexism. Grundades av någon bitter jävel efter ett dåligt avslut på ett förhållande eller liknande, och sen spreds idén som en löpeld bland andra personer med liknande idéer. Det värsta med den här ideologin är inte att den är sexistisk och påstår saker som att kvinnor är överlägsna män, inte heller att den står skyldig för uppkomsten av de smaklösa och likaså tankelösa T-shirtsen med trycken "dead men don't rape" utan för att så många tror att det är just det här som feminism är. Vad FAN.

2. Otäcka kvinnor som älskar kroppsbehåring precis överallt och som är humorlösa tråkmånsar och läser lite väl mycket genusteori. Blir sexuellt upphetsade av politiska skäl. Vill vara rebeller mot precis allting som någonsin uppkommit och motsäger sig allt någon av manligt kön säger eller gör, bara för sakens skull.

3. Unga kvinnor och män som gladeligen åtar sig idén om att det här med jämställdhet är helt okej alltså, ja, det är bra, men sedan tillägger likt förbannat att de är lagom mycket feminist. Det vill säga att de tycker att lagom mycket kvinnoförtryck och mansförtryck (som för övrigt inte finns med i ordlistan här, jämO, någon?) och diskriminering och kvotering är bra. De hävdar dessutom bestämt att det faktiskt är så att vissa grejer är tjejer bättre på och vissa grejer är killar bättre på. Ja, det finns väl vissa saker som man skulle kunna säga att kvinnor gör bättre än män (det jag spontant kommer på är amma och föda barn) men vad som gör mig sur är att dessa personer använder det uttrycket för att säga saker som:
"Damfotboll är inte samma sak som fotboll."
"Kvinnliga komiker är inte riktigt lika bra."
"Läste precis en bok en kvinnlig författare, de är så mycket bättre än manliga, de är mer förstående helt enkelt!"
De läser gärna gamla feministiska texter, men tar avstånd för att ta plats i någon ny debatt. Tror på allvar att manliga och kvinnliga artister har olika sound. Vägrar se korrelationer mellan allmänförtryckande faktorer i vardagen (till exempel bantning, förbud mot att amma offentligt, och så vidare och så vidare).
De här finns det mest av, och de är ett hot... mot mitt humör.


PS. Jag är feminist och kvinna dessutom.

menlösa djurvänner

Definition av den klassiska djurvännen:

Kallar sig "djurvän" för att de tycker att delfiner och tigerungar är "söta", men sörjer inte särskilt mycket över utrotningen av stora otäcka djur som gorillor. Säger saker som att päls är onödigt och grymt och gosar med kaniner i minimala burar och man vill ju inte vara en "Cruella DeVil". Men skinn är ju inte riktigt samma sak? Äter dock kött med glädje, möjligtvis avstår de från rött kött lite då och då av etiska skäl, men absolut inte kyckling. För de smakar så gott. Och det är ju inte kött på riktigt. Liksom.

Förlåt om någon känner sig träffad. Jag har ingen särskild person i åtanke. Det bevisar bara att det är så här den allmänna uppfattningen av en djurvän är.
En riktig djurvän, som konsumerar animaliska produkter etiskt (eller ännu bättre, låter bli) och faktiskt engagerar sig i djurrättsfrågor istället för att bara kolla på dokumentärer och förbli passiv, uppfattas ofta som "pretentiös" och "jobbig".
För man vill ju bara engagera sig passivt. Läsa nyhetsbrev från djurrättsorganisationer och nicka och säga saker som: "fy vad hemskt" när det gäller små ulliga sötnosar. Om man ska tänka på vad man äter och har på sig och försöka göra något för djuren, då blir det jobbigt på riktigt.

way out west 2011 del 2

Nästa artist jag personligen skulle vilja dyker upp på Way out West 2011, är Jens Lekman.
Ja, herr Lekman, jag vet att du krånglade dig hela vägen till Göteborg förra året, men jag jobbade på (relativt) hårt då som volontär. För att inte krossa mitt hjärta i år igen, kanske du kunde tänka dig dyka upp nu också? Det räcker med en liten kort spelning. Kanske är jag kär i dig. Du fångade mig med Do you Remember the Riots och sen gick det bara åt det hållet.




PS. Ville kolla vad jag egentligen missade under kravallerna i Göteborg, så jag googlade "riots in Gothenburg" på bildsök. Det dök upp en bild på en liten tjej som hade gjort en staty av Jesus i ballonger, och det var väl i princip det.

angående studentmössorna

Alla borde beställt en ekologisk. Eller nej, det borde inte funnits icke-ekologiska. Jag är rädd att jag inte riktigt förstår poängen med att inte välja miljövänligt när alternativet dyker upp rätt i ansiktet på en.

fötterna konspirerar

Hur var dagen idag för mina fötter?

Eftersom jag tycker att fötter är en galet underskattad del av människan frågar jag mig hur dagen var för mina fötter istället för mitt huvud eller någon annan mindre betydelsefull del. Det är ju trots allt de som burit runt mig hela dagen.

Jo, tack, fint. De har varit glada idag. Det är ju trots allt nästan något som man skulle kunna tolka som vår. Och de fick vandra till Jönköpings utkanter för att, tillsammans med ögonen, se att Fairtradecafét de varit med och målat på lite förstrött förra året var färdigt med ny färg och nya möbler. Allt skedde utan min vetskap, men det är mysigt och jag hade inte hunnit vara med på det alltför mycket ändå.

Fötterna konstaterade dessutom att ursäkten "inte ha tid" är en tråkig sådan. För sanningen är den att vi har aldrig tid, det är tiden som har oss. Därför ska tiden ha mig att hinna med allt jag bör och vill göra från och med nu.
Sova är för veklingar.