SÅ, FÖR ATT VARA HELT ICKE-PLUGGIG (och råka skriva med versaler för att man höll CAPS inne):
En katt. Min systers katt. Med de genomträngande ögonen.
torsdag 6 januari 2011
katt
Här borde det vara en bild på böcker och annat pluggrelaterat, för jag har pluggat hela dagen, så mycket att ordet plugg har förlorat sin mening. Jag gillar inte när man pratar så mycket om att plugga. Jag pratar om det hela tiden. Det är därför jag är trött på det, hmm...
SÅ, FÖR ATT VARA HELT ICKE-PLUGGIG (och råka skriva med versaler för att man höll CAPS inne):
En katt. Min systers katt. Med de genomträngande ögonen.
SÅ, FÖR ATT VARA HELT ICKE-PLUGGIG (och råka skriva med versaler för att man höll CAPS inne):
En katt. Min systers katt. Med de genomträngande ögonen.
2010 i en lista
Eftersom det hade varit nyår och allt för ett tag sen, är det ju en medmänniskas yttersta plikt att göra upp lite listor över bäst/sämst artister, bäst/sämst filmer, bäst/sämst träningstrender (strip yoga och värmeaerobics möts här i en alltför spännande kamp) och bäst/sämst mat- och dryckestrender som det gågna året bjöd på.
Man sitter och minns tillbaka och kollar runt lite på sofistikerade hemsidor för att kolla om det verkligen var så, var verkligen Håkan Hellström så stor i år? Eller blev han så stor att han faktiskt krympte på vägen och nu måste vi alla dyrka en lite, lite mindre artist som nästan är lika stor men som inte skyltar med sin storhet och därför lyckas bibehålla den krympande formen istället för att växa större och ---
--vad pratade jag om nu igen?
Eh.
Och det här med rosé/fanta, kom vi fram till att det var gott eller ska vi slänga det på sämst-listan för att alla hipsters började dricka det som energidryck innan värmeyogan?
Nä, hörninini, det här med bäst och sämst år 2010 blir en alldeles för stor kontrast. Dessutom vet jag inte vart jag ska ta vägen. Var finns alla de sajter som guidar mig till ett korrekt liv?
Jag gör helt enkelt så att jag listar fem helt banala saker som inträffat under 2010. För jag har nämligen hört att det här med att vara storslagen och sticka ut kommer att vara ute under hela 2011. Nu ska vi vara neutrala istället.
Så, här kommer min helt banala och neutrala lista över 2010 (helt utan kategoriserande, det är också ute i år):
På plats nummer 5: Kranvattnet. En mycket god dricka som förvisso inte smakar något, men som alltid finns där.
På plats nummer 4: limstiftet. Ingen tänkte på hur praktiskt det var att äga ett limstift i år. Men de är faktiskt mycket bra att ha. Valfritt märke dessutom, ingen lim är bättre än någon annan.
På plats nummer 3: busshållsplatsbänkarna. Aldrig har väl busshållsplatsens bänkar haft ett så genomslående år som 2010. Där har de stått och agerat sittplats åt oss så många gånger.
På plats nummer 2: Koldioxidutsläppen. Ja, de ökar. Det blir bara mer och mer koldioxidutsläpp för var år som går. Grattis, koldioxiden, välkommen till världen (innan du förstör den)!
På plats nummer 1: Meningslöst talande. Det sker hela tiden och överallt utan att man tänker på det. Hatten av för det meningslösa talandet som får plats nummer ett på min neutrala, okategoriserade årslista.
Puss. Men ingen kram (det skulle bli för mycket)
Man sitter och minns tillbaka och kollar runt lite på sofistikerade hemsidor för att kolla om det verkligen var så, var verkligen Håkan Hellström så stor i år? Eller blev han så stor att han faktiskt krympte på vägen och nu måste vi alla dyrka en lite, lite mindre artist som nästan är lika stor men som inte skyltar med sin storhet och därför lyckas bibehålla den krympande formen istället för att växa större och ---
--vad pratade jag om nu igen?
Eh.
Och det här med rosé/fanta, kom vi fram till att det var gott eller ska vi slänga det på sämst-listan för att alla hipsters började dricka det som energidryck innan värmeyogan?
Nä, hörninini, det här med bäst och sämst år 2010 blir en alldeles för stor kontrast. Dessutom vet jag inte vart jag ska ta vägen. Var finns alla de sajter som guidar mig till ett korrekt liv?
Jag gör helt enkelt så att jag listar fem helt banala saker som inträffat under 2010. För jag har nämligen hört att det här med att vara storslagen och sticka ut kommer att vara ute under hela 2011. Nu ska vi vara neutrala istället.
Så, här kommer min helt banala och neutrala lista över 2010 (helt utan kategoriserande, det är också ute i år):
På plats nummer 5: Kranvattnet. En mycket god dricka som förvisso inte smakar något, men som alltid finns där.
På plats nummer 4: limstiftet. Ingen tänkte på hur praktiskt det var att äga ett limstift i år. Men de är faktiskt mycket bra att ha. Valfritt märke dessutom, ingen lim är bättre än någon annan.
På plats nummer 3: busshållsplatsbänkarna. Aldrig har väl busshållsplatsens bänkar haft ett så genomslående år som 2010. Där har de stått och agerat sittplats åt oss så många gånger.
På plats nummer 2: Koldioxidutsläppen. Ja, de ökar. Det blir bara mer och mer koldioxidutsläpp för var år som går. Grattis, koldioxiden, välkommen till världen (innan du förstör den)!
På plats nummer 1: Meningslöst talande. Det sker hela tiden och överallt utan att man tänker på det. Hatten av för det meningslösa talandet som får plats nummer ett på min neutrala, okategoriserade årslista.
Puss. Men ingen kram (det skulle bli för mycket)
onsdag 5 januari 2011
& ett pepparkaksskepp helt utan anledning
Jag är dålig på att uppdatera (och dessutom minst lika dålig på att handla nya skor, men man ska ju inte hänga upp sig på det man är dålig på). Det beror på tidsbrist och min skeptiska inställning till bloggar.
Nu har jag dock kommit fram till att jag gillar bloggar. Ingen hög hjärnaktivitet. Det behöver jag. Jag behöver den lägsta hjärnaktiviteten som finns just nu, som paus mellan allt Kafka och biologiplugg. Jag börjar snart sista terminen på gymnasiet. IB. Den sista striden. Infernot. Herreminhatt. Kommer jag att överleva?
FEM SAKER SOM FÅR MIG ATT ÖVERLEVA JUST NU:
1. MGMT
2. Snabbkaffe i Starbucks-muggen jag fick i julklapp.
3. Powerpoints om biologi som utförligt förklarar allt man behöver veta om hjärtats alla kamrar och lungornas alla rörelser.
4. Mitt hjärt- och lungsystem.
5. Tanken på att det finns en framtid. Långt där borta, bortom alla termer jag trycker in i huvudet och alla tankar som får mig att vilja slå sönder något. Det finns en framtid och den innehåller... böcker. Längdskidor. Filmen Hable con ella.
Nu har jag dock kommit fram till att jag gillar bloggar. Ingen hög hjärnaktivitet. Det behöver jag. Jag behöver den lägsta hjärnaktiviteten som finns just nu, som paus mellan allt Kafka och biologiplugg. Jag börjar snart sista terminen på gymnasiet. IB. Den sista striden. Infernot. Herreminhatt. Kommer jag att överleva?
FEM SAKER SOM FÅR MIG ATT ÖVERLEVA JUST NU:
1. MGMT
2. Snabbkaffe i Starbucks-muggen jag fick i julklapp.
3. Powerpoints om biologi som utförligt förklarar allt man behöver veta om hjärtats alla kamrar och lungornas alla rörelser.
4. Mitt hjärt- och lungsystem.
5. Tanken på att det finns en framtid. Långt där borta, bortom alla termer jag trycker in i huvudet och alla tankar som får mig att vilja slå sönder något. Det finns en framtid och den innehåller... böcker. Längdskidor. Filmen Hable con ella.
lördag 18 december 2010
att vara blyg
Vi är de som inte syns eller hörs så mycket. Vi är de som inte gärna talar alltför mycket med personer vi inte känner, men ofta vill lära känna mycket folk ändå. Vi är de som ofta blir missförstådda och förbisedda. Men jag vill påstå att vi även är de som har större tendens att lyssna och mindre tendens till att agera påklistrat. Bara för att vi är introverta betyder inte det att vi är instängda. Tvärtom tror jag att de flesta blyga är rätt öppna mot andra, när de väl själva låtit sig öppnas.
Det är inte lätt att vara blyg. När jag var som blygast fann jag det som att konstant ha som ett slags osynligt nät runt mig som hindrade mig att nå fram till andra. Steg för steg lyckades jag dock trassla mig ur det nätet, men blygheten består. Inte för att jag ogillar den. Tvärtom.
Det är ganska trevligt att vara blyg, när man väl kommit i underfund med att det kan vara en egenskap man kan göra till något ypperligt, istället för att förkasta den som ett socialt hinder.
Till sist vill jag dra en parallell mellan människor och musik. För jag har kommit fram till att det är lite samma sak där, de som är svåra att lära känna är till sist de som man blir mycket fäst vid. Exempel: The Knife hade jag svårt för i början. Jag tyckte mest att det var skrämmande och annorlunda. Efter att ha gett dem lite av min tid, dock, kom jag fram till att det var det bästa musikaliskt sen jag var tio år gammal och lyssnade på Mike Oldfield's Amarok.
Tack för mig.
Det är inte lätt att vara blyg. När jag var som blygast fann jag det som att konstant ha som ett slags osynligt nät runt mig som hindrade mig att nå fram till andra. Steg för steg lyckades jag dock trassla mig ur det nätet, men blygheten består. Inte för att jag ogillar den. Tvärtom.
Det är ganska trevligt att vara blyg, när man väl kommit i underfund med att det kan vara en egenskap man kan göra till något ypperligt, istället för att förkasta den som ett socialt hinder.
Till sist vill jag dra en parallell mellan människor och musik. För jag har kommit fram till att det är lite samma sak där, de som är svåra att lära känna är till sist de som man blir mycket fäst vid. Exempel: The Knife hade jag svårt för i början. Jag tyckte mest att det var skrämmande och annorlunda. Efter att ha gett dem lite av min tid, dock, kom jag fram till att det var det bästa musikaliskt sen jag var tio år gammal och lyssnade på Mike Oldfield's Amarok.
Tack för mig.
onsdag 15 december 2010
julskinka
Bara så ni vet. Jag är jävligt cynisk egentligen. Mot en massa mänskliga beteenden. Nu tänker jag vara cynisk och elak under de minuterna det tar att skriva det här blogginlägget. Ni får ursäkta. Eller låta bli att läsa. Helt enkelt.
Detta tycks hända varje år.
Hela Sveriges befolkning blir upplysta, i tiden då julskinkorna griljeras som mest och fläskköttets konsumtion ökar med typ hundratio procent för att alla julbord ska göra profit, att grisarnas tillstånd är fullkomligt värdelöst i Sverige. Inget hö att böka i. Ingen naturlig miljö att växa upp i för kultingarna. Grisarna blir aggressiva och utvecklar aggressiva och kabbalistiska beteenden gentemot varandra (tio grisar på nio kvadratmeter i en smutsig bur - vem skulle inte bli lite instabil?).
Och befolkningen reagerar med: "Säg VAD? MENAR du att företag som enbart försöker tjäna asmycket pengar och producera så mycket kött som möjligt så att alla ska kunna äta gris tjugo gånger i veckan INTE behandlar sina djur bra?!"
Och så går man med i en massa facebook-stödgrupper och vägrar minsann att äta julskinka (utan äter kyckling istället, för det är "typ inte kött"). Om man inte bjuds på det. Eller om det inte redan finns. Liksom.
Resten av året ignorerar man hur grisarna mår - tills julkänslorna sätts igång igen och julskinkan och senapen plockas fram och ännu ett reportage visas på TV om hur grisarna mår. Då börjar karusellen igen. Fram med dåligt samvete, det passar så bra i julbelysningen, resten av året... njae. Vaddå djuren mår dåligt. Det där var ju LÄNGESEN ju.
Jisses Amalia, måste det vara en tid då det är extra uppenbart att man äter kött för att man ska bry sig om hur djuren mår? Jag är så cyniskt inställd till alla dessa reportage om hur grisarna mår som plockas fram runt jul. Det måste ändå vara uppenbart att djurhållningen - även i ett land där man tror att den är bra - är ganska dålig året runt.
Eller?
PS, Jag köpte en vegetarisk julskinka igår. Den ser lite skum ut. Vakuumförpackad och alldeles rosa. Brukar inte köpa mycket vegetariska "köttprodukter" - som soyakorv, soyaburgare eller annat, men... det är ju jul?
Detta tycks hända varje år.
Hela Sveriges befolkning blir upplysta, i tiden då julskinkorna griljeras som mest och fläskköttets konsumtion ökar med typ hundratio procent för att alla julbord ska göra profit, att grisarnas tillstånd är fullkomligt värdelöst i Sverige. Inget hö att böka i. Ingen naturlig miljö att växa upp i för kultingarna. Grisarna blir aggressiva och utvecklar aggressiva och kabbalistiska beteenden gentemot varandra (tio grisar på nio kvadratmeter i en smutsig bur - vem skulle inte bli lite instabil?).
Och befolkningen reagerar med: "Säg VAD? MENAR du att företag som enbart försöker tjäna asmycket pengar och producera så mycket kött som möjligt så att alla ska kunna äta gris tjugo gånger i veckan INTE behandlar sina djur bra?!"
Och så går man med i en massa facebook-stödgrupper och vägrar minsann att äta julskinka (utan äter kyckling istället, för det är "typ inte kött"). Om man inte bjuds på det. Eller om det inte redan finns. Liksom.
Resten av året ignorerar man hur grisarna mår - tills julkänslorna sätts igång igen och julskinkan och senapen plockas fram och ännu ett reportage visas på TV om hur grisarna mår. Då börjar karusellen igen. Fram med dåligt samvete, det passar så bra i julbelysningen, resten av året... njae. Vaddå djuren mår dåligt. Det där var ju LÄNGESEN ju.
Jisses Amalia, måste det vara en tid då det är extra uppenbart att man äter kött för att man ska bry sig om hur djuren mår? Jag är så cyniskt inställd till alla dessa reportage om hur grisarna mår som plockas fram runt jul. Det måste ändå vara uppenbart att djurhållningen - även i ett land där man tror att den är bra - är ganska dålig året runt.
Eller?
PS, Jag köpte en vegetarisk julskinka igår. Den ser lite skum ut. Vakuumförpackad och alldeles rosa. Brukar inte köpa mycket vegetariska "köttprodukter" - som soyakorv, soyaburgare eller annat, men... det är ju jul?
måndag 13 december 2010
koffein och andra kickar
Jag lever på kaffe, och kunskap. Kaffe är bra för mig. Kaffe gör mig till en bra människa. Kaffe gör mig till en bra människa...
lördag 11 december 2010
jul
Jag tror att jag hamnat i den där virveln då man blir julberoende. För första gången på x antal år har jag pyntat mitt rum, jag bakar pepparkaksskepp som inte slutar i katastrof i Titanic-anda då jag agerar isberg. De mest spelade låtarna på min spotifylista bjuder på titlar såsom Winter Wonderland, Do They Know it's Christmas? och Fairytale of New York och jag försöker dramatiskt hinna till alla skoluppsättningar av julmusik.
Dessutom har jag redan i år med den snö som kommit i min annars snöfattiga stad gjort tio snöänglar vitt spridda i staden. Hitta dem om du kan!
Jag som annars brukar klistra fast en egengjord lapp som det slarvigt står: GOD JUL på och sätta på min trasiga TV-apparat, demonstrativt lyssna på allt annat än julig musik och offra alla konserter som sätts upp i skolans aula åt en extra sovmorgon eller rast.
Något har hänt.
Min julpyntning med de löjligt noga utvalda kanelstängerna...
Dessutom har jag redan i år med den snö som kommit i min annars snöfattiga stad gjort tio snöänglar vitt spridda i staden. Hitta dem om du kan!
Jag som annars brukar klistra fast en egengjord lapp som det slarvigt står: GOD JUL på och sätta på min trasiga TV-apparat, demonstrativt lyssna på allt annat än julig musik och offra alla konserter som sätts upp i skolans aula åt en extra sovmorgon eller rast.
Något har hänt.
Min julpyntning med de löjligt noga utvalda kanelstängerna...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)