morning keep the streets empty for me

Och så har jag återigen blivit kär i en låt som tycks vara omöjlig att få tag på någonstans. När jag fick nys om att Fever Ray, min största musikförtjusning sedan jag var ung och finnig hade gjort en cover på Peter Gabriels Mercy Street som jag gillat sen jag var så ung att jag var helt släthyad, blev min reaktion likt ett tjejskrik från populära musik-tvprogram.

Another day in Luxemburg

,




Luxemburg blev mitt favoritland. Jag har en outtalad fascination för mikronationer (fast det råder delade meningar huruvida det faktiskt är en mikronation) och för ställen där man talar flera olika språk - i Luxemburg talar man tyska, franska och luxemburgska som modersmål. Det är annat än min svenska, inte helt perfekta engelska och extremt knackiga spanska.

Bildkommentarer: tornet är en liten hemlig gång i Grunds gruvor, där vi vandrade runt och blev mest rädda för spindlar.
Duvorna är två Luxemburgska duvor som talar om saker som luxemburgska duvor talar om. Förslagsvis finanskrisen, eller kanske vintillverkning.
Alla husen och allt det där är helt enkelt Grund, en del av Luxemburg som tidigare använts som kvinnofängelse, enligt vår guide.
Kvinnan som försöker dricka capuccino med grädde, det är jag. Jag fick grädde i precis hela ansiktet och över halva mig själv.

jag lovar och svär, det var sista gången jag dricker Capuccino med grädde, men verkligen inte sista gången jag åker till Luxemburg. Att cykla fem mil i trettioåtta graders värme är till och med underbart där. Där är hela livet en enda lång, luxemburgsk dröm.

rapport

IB-eleven har precis planerat upp sitt liv (höst) in i minsta detalj på ett word-dokument och spenderar nu resten av eftermiddagen med att skriva en 1000-orduppsats om skillnader på ätstörningar i österländsk och västerländsk kultur, med inte mindre än tre koppar te med olika smaker i bredvid sig på skrivbordet.

Och så har valstugorna efter lång längtan kommit till min lilla stad! Jag hoppas på att få höra många mysiga proletär-historier från V-farbröder och fasar inför att motvilligt bli rekryterad av ungdomsorganisationer från fel sida (och så ska jag stå emot frestelsen att försöka leda en debatt om skattepolitiken med Piratpartiet eller FI).
Man vet ju aldrig vad som kommer att hända.








Ja, jag vet att det är ointressant, men jag försöker få lite ärlig Creativity här.

I don't care what nobody says, we're gonna have a baby

Mitt kall den här veckan är att sprida den här låten vidare, för så bra är den.
Inget mer att tillägga!

Korrigering

...det finns förresten en möjlighet att hjortron är ett bär, inte en frukt.

Hmm.

uppskattning

Vissa bokdebatter får mig att likt en arg norrländsk tant ryta till: "vad är det här för massa larv" över sin kopp hjortronte. Som i fallen då överskattade författare tas upp.
Vad är det för något som får oss människor att ständigt vilja se oss för vilka som fått alldeles för mycket uppskattning? Kan man få för mycket uppskattning, och vad är det som bestämmer det?
Rent antropologiskt satt jag och grunnade på det ett tag. Och kom sedan på att det med all säkerhet hade med lite gammalmodig lagomsjuka att göra. Internationellt spridd lagomsjuka.
För att, så fort någon lyckas skriva en bok som lite väl många tycker om, som lite väl många hyllar på sin inte särskilt lästa blogg och som det talas lite väl mycket om, ska plötsligt några enstaka personer frenetiskt babbla om att personen är överskattad. Och innan vi vet ordet av det, har en del storögda "jag gör allt som alla häftiga människor säger"-kids övergett sina favoritförfattare och söker nu nya, på någon sajt på det här intranätet för socialt acceptabla författare. De andra är nu bortglömda.
VAD ÄR NU DETTA.
Finns det en möjlighet att en person kan få alltför mycket uppskattning? Möjligtvis (STIEG LARSSON! var bara tvungen att få det ur mig...), men snälla någon, är verkligen smått fåniga listor på överskattade författare något att hänga upp sig på - jag menar, de underskattade författarna då? Var är dem och varför finns inte de med på någon lista som man storögt och villigt kan följa?

Så jag påbörjar nu ett mission för att finna underskattade författare och få dem i rampljuset. Hur nu det ska gå till, vet jag inte än. Men vänta bara!

Jag lägger till en bild på ett hjortron här, för att jag nämnde det innan i texten, och för att det är en galet underskattad frukt.

plysch

Imorgon börjar skolan igen. Det känns inte alltför sorgligt. För nu har jag något att komma hem till, något som kan få mig att le och skratta och glömma alla problem som kan tänkas finnas.

P3-underhållning.

DIE DA

Bara så ni vet, var vi i Tyskland ett slag också. Det var inte bara (soya)bratwürst och öl som gällde (fast det var visserligen en ganska stor del av resan det med), utan även en hel del fotbollsVM, slott, Starbucks och kanalresor.
Jag låter helt enkelt de charmigt amatörmässiga fotografierna jag tog tala för sig själva. Och charmigt amatörmässig som jag är själv, tänker jag kommentera dem. För sådant är ju lite mysigt.








Hela Tyskland var som översvämmat av alla tyska flaggor.














Mercedes-Benzmuséet i Stuttgart. Det såg litegrand ut som en James Bond-skurks vardagsrum, hela muséet. Fyllt med bilar var det också.










Så här såg Mosbach (en liten småstad södra Tyskland) ut uppifrån ett klocktorn.

Postcards from Italy

Det här är bilden jag fick av Italien - katedraler & färsk frukt. Lite mer än så är det givetvis, men på två och en halv hinner man inte skapa mycket till bild av ett land.
Den stora frågan är då, vill jag skapa mer av en bild av Italien?
Vad snyggt det vore om någon helt casually kunde dyka upp och ställa mig den frågan. Men eftersom det bara är jag och nybakt bröd i lägenheten nu, får jag fråga mig själv. Och svara själv dessutom:
Jomenvisst, varför inte, visserligen hade de ganska kufisk frukost och liten sådan, att engelskan inte var den bästa påverkade mig inte så mycket, de flesta hade ganska god engelska och de som inte hade det kunde kompensera med spanska (som jag talar en smula), Comosjön i Italien är förresten den kyligaste och mest fantastiska sjöområde jag sett på år och dagar.

Ni förstod väl att jag svarade ja?

funktion

Åh, och så blev jag förresten funktionär på Way out West! Kul som något form av hjul, jag har aldrig utsatt mig för att vara "funktionär" innan. Spännande!
Och så spelar Lykke Li, vilket gör allt bättre.

stock

Idag är det precis en månad sedan som jag lade mig att sova första natten i Italien, efter en middag då jag med hjärtat i halsgropen suttit och petat ut bitar av korv i min mat för att försöka kunna äta något av resterna, på en stenhård madrass i ett litet rum jag delade med två andra personer.
Jag kunde hursomhelst inte äta mycket, inte efter allt flygande och flygtider och brittiska personer som hjälpte mig hitta rätt gate och hetsinhandlande av dofter och bagagepanik och bilar utan bälten och flygplatser och nervositet.
Den natten sov jag som en stock.



(fast stockar sover egentligen inte. de är avhuggna träd. dött material. men det har förstås ingen tänkt på.)