teknik

Okej, så jag är världens sämsta bloggare. Sant. Men den här gången var det av tekniska skäl som tystnaden lade sig. Jag försökte logga in en gaziljon gånger, men datorn ville att jag skulle göra något. Rensa cache och kakor. Jaha. Jag vet inte vad cache är och varför skulle jag stoppa kakor i datorn?

Ungefär så teknisk är jag.

Erkännande II

Okej, här är det andra erkännandet för ikväll. Nu blir det inga mer förrän minst imorgon.

Jag var helt övertygad om att jag skulle misslyckas med mitt IB-diplom. Matten gick fullkomligt åt staden (föredrar skogen över staden, så ett uttryck då det uttrycks att skogen är något negativt är inte ett alternativ). Idag loggade jag in och beredde mig på att få kolla på eländet som kallas för mina betyg.
Det första jag möts av är meningen "bilingual diploma awarded", vilket bara kan tolkas som att jag faktiskt lyckades. Alltså: jag börjar hyperventilera, lägger mig på golvet och skrattar högt i en kvart. Jag vet inte huruvida detta händer IB-elever särskilt ofta, men jag gissar på att det inte är en alltför ovanlig reaktion.

Det allra bästa är att jag är nöjd. Jag har ingen prestationsångest längre. Jag är fri. Nu kan jag bry mig om sådant som betyder något på riktigt, inte bara trivialiteter som WL, WT, EE, IA.

Och slippa räkna matte.
PS. Jag spenderade min födelsedag genom att i sex timmar räkna matte. Att vara lycklig för att slippa siffror är därmed berättigat.

Erkännande I

Det kommer ett erkännande till! vänta! Exklusivt erkännande!

Jag återgick idag till en tolvårings extas då jag på en av Jönköpings mest deprimerande handelsplatser skulle inhandla strumpor till det framkommande vuxenlivet -men struntade i det och köpte två stycken begagnade playstation 2-spel istället.

Så mycket för att vara vuxen.

Boklogik del två

Jag minns febrilt den tiden då jag som ung kvinna på stadsbiblioteket rusade förbi "vuxenböckerna" för att komma i kontakt med den litteratur som var mer anpassad utefter min ålder. Den som rymde alltifrån förenklade klassiker till nymoderna prosatexter. Jag kan bli frustrerad på hur tanklöst det var att hoppa över ett helt bibliotek med kvalitativa böcker som jag säkert skulle uppskatta mer än de anpassade "barnböckerna" (som mestadels var extremt könsstereotypa, uppdelade i "tjejhyllan" och "pojkhyllan". så att man absolut inte kunde välja fel. det vore ju hemskt.) som mest innehöll tråkigheter av en och samma pseudonym. Allt detta för att jag inte vågade passera spärren "vuxen."

Men så började jag fundera en stund, och inser att jag - och många andra - gör precis samma sak fortfarande. Det vill säga, exkluderar oss till en enda genre och vågar för allt i världen inte passerade den gränsen. Likt envisa barn som vägrar läsa "vuxenlitteratur", för det passar sig inte. Jag menar inte nu en åldersgräns, utan snarare den där lite mer osynliga gränsen. Den intellektuella gränsen. Exempel:
"Okej, nej, den här författaren är inte min kopp te alltså. Det saknas tydligt det symboliska bildspråk och kärvheten såsom Torgny Lindgren målar upp, och enkelheten är skrattretande barnlikt---"

Det finns till lika stor del många exempel även på den sidan som inte betraktas som kulturelitistisk, de som skyr prosa och dikter som elden och hånar allt som inte slutar med att kriminalassistent what'shisherface löser fallet och alla deppar i Svenska sommarsolen, för att det bara är "komplicerat hittepå". möh.

Mitt bokprojekt är alltså att läsa precis allt jag kommer över, allt jag har lust med, i alla kategorier, utan att fundera på intellektuell nivå, vare sig den är hög eller låg, och presentera boken just här. På bloggen Pepparmynta.



PS. Jag har dock vissa gränser. Jag skulle aldrig läsa en deckare. Förlåt alla skickliga sådana författare.

Italien, igen!

Jag åker till Italien imorgon. För ett år sedan, ungefär, var jag där. Nu åker jag förvisso med min familj via tåg, och innan dess blir det Berlin. När jag reste ensam var det med ett flygplan och jag var helt själv. Ingen annan talade svenska, så det blev att ta sig fram med engelskan.
Jag saknar det ibland. Jag saknar att sakna mitt modersmål. Ibland vill jag resa bort och tala engelska bara för att kunna tänka: "nu skulle det vara så skönt att få prata svenska med någon!"
Och så kallades jag bara för Ella, inte Elin. Jag föredrar Ella framför Elin för det allra mesta.
Offtopic. Hursom, jag är helt inrullad i allt packande just nu. för vad kan man tänkas behöva ha med sig till Italien som inte redan finns där? Där har de trots allt det mesta man kan vilja tänkas ta med sig hem. Vespor. Katedralformade nyckelringar. Konstverk. Pistaschglass. Comosjön. Etc. Etc.

boklogik

På hemsidan boktipset är jag en ganska sällsynt besökare. Jag har alltid varit dålig på att hålla koll på böckerna jag läst, kanske för att jag kan läsa en och en halv på en natt. Idag besökte jag dock denna hemsida i nyfikenhet inför vilka titlar fyndförfattarna Joanne Harris och Nicole Krauss kan tänkas ha släppt. Det första jag möttes av, dock, när jag besökte sidan var:
"Elin! Vi har med hjälp av dina registrerade analyserat vilka böcker du skulle tänkas ogilla!"
Nu undrar jag vad jag ska med den här informationen till. Är meningen att jag ska försöka motbevisa dem? Eller tror de på allvar att jag behöver hjälp med att fundera ut att jag inte vill läsa Camilla Läckberg och Jens Lapidus?





Spontan eftertanke: De kan mitt förnamn? Skrämmande. Mycket skrämmande.


OBS! Det här är böcker jag gillar.

innehållet i glasburken

Jag har just nu två glasburkar med ytterst tveksamma innehåll. En av dem ser ut som innehållet i vilket en robot i datorspelet tredje klass (som jag brukade roa mig själv med när jag gick i just första till tredje klass. det tog så lång tid för mig att klara av det.) efterfrågar till lunch: härligt grönt slem. Men det är inte slem. Det är härligt och grönt, men inte slem. Det är ärtpesto.

Den andra glasburken ser ut att innehålla en gulaktig sörja med gröna småbitar i, och det är just det som den gör. Det är helt enkelt honung med mynta i. Jag har ingen aning om vad jag ska med den till, men eftersom den ska stå och dra i minst två veckor har jag ingen brådska med att räkna ut vad jag ska med den till.

Medicinsk honung, kallas det visst. Hmm.